Religiovakt


Kommentar: Förtryckets ursprung

Korrespondenternas senaste program (29 september 2010) med titeln ”Könsapartheid” visade på den tydliga brist av religionskunskap och teologi som generellt genomsyrar annars kompetenta journalister. I programmets slut summerade Bengt Norberg att extremismens rot är sprungen ur 11 september-händelserna. Det är sant att interreligiösa grupperingar och teologiska demagoger har vässat sina pennor, svärd och heliga-bok-spetsar efter de religiösa terrordåden, men de viktigaste anledningarna uteblev. Religiös och teologisk fanatism är svårsåld utan den stora, tysta, moderata flockens välsignelse. Huvudflocken må inte stödja fundamentalisternas officiella gudsplaner, men framförallt kritiserar den inte densamma – i alla fall inte högt, inte tydligt, oftast inte trovärdigt. Ibland hörs kulturrelativistiskt – teologirelativistisk – kritik mot de religionsinfekterade patriarkala gudsmännen. Retoriken är uteslutande alltid sig lik; våra heliga böcker har inte fundamentalisternas synsätt.
Här kommer den andra viktiga anledningen till att extremismen kan frodas – den har rätt.
Bibeln, Tenach, Koranen med dess biböcker torah och haditherna påtalar tydlig att kvinnan är roten till ont, till synd, till frestelse, till dödlighet. Hennes sexualitet är ett hot.

De moderata krafterna, svaga i sin kritik mot extremismen, vet att kvinnoföraktet är av gud given. Därav mister eventuella försök att gå till motangrepp mot den religiöst sexistiska dogmatiken sin udd. En sådan kritik, skulle i längden vara kritik mot guds ord. Denna typ av tankefel är möjlig eftersom respekten i det sekulära samhället är oförtjänt stor till den liberalreligiösa massan. Kritiken sker mot fundamentalism – inte mot religion som ideologi. Samma fenomen kan tydas i ”evolutionsdebatten” och andra spörsmål där de abrahamitiska religionernas lögner påverkar agendan.

Göran Hägglund skulle aldrig peka handen mot en nyinvald riksdagsledamot som Tuve Skånberg och kalla honom fundamentalist. Anledningen är teologiskt enkel. Skånberg har bibelstöd för hans fördomsfullhet, arrogans och ignorans. Hägglund skulle alltså samtidigt kritisera den Goda Boken.
Dessutom kan det postuleras att KD-ledaren har en viss förståelse för Skånbergs ståndpunkt. De delar trots allt samma illusoriska världsbild.

Ett tredje skäl är den typ av omdop av ordet religion till ordet politik, som allt oftare används av de moderat troende samhällsdebattörerna. Religiös fundamentalism är en konsekvens av politik inte av religion. Denna hopplöst förfalskade retorik fungerar beklämmande väl i oinitierade kretsar. Både Bush- och Blairadministrationerna påvisade tydlig påverkan av kristen dogmatism. I Bushfallet helt öppet och i Blairs fall mer dolt. Den förre premiärministern avslöjade dock efteråt att han agerat politiskt med kristna ögon genom hela sin mandatperiod. Numera ledar han en multireligiös stiftelse som vill ha mer religiositet på jorden. Deras kristna allians startade två krig. I Saudiarabien och andra teokratier är det enbart religiös dogmatik som styr länderna – styrt av mullor, imamer, ayatollor, shariajurister och andra charlataner.

Det största gisslet är definitionen av problemet och dess orsak-verkan-samband.
Kalla problemet för var det är; religion. Och därefter syns det att religionen skapar politiken – inte tvärtom. Inte hos fanatikerna och inte hos de tysta moderata utövarna.

Vidare läsning:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/10/14/kommentar-den-abrahamska-kvinnosynen/

Länkning till Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228034

Korrespondenterna på Sveriges television:
http://svt.se/2.136479/1.2164142/del_4_konsapartheid?lid=puff_2114464&lpos=lasMer

Annonser

2 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Halkade in på den här sidan. Intressant det du skriver. Men på en punkt har du definitivt fel. Göran Hägglund gillar inte Tuve Skånberg. Under åren som gruppledare för kd i riksdagen pekade han verkligen med hela handen mot Skånberg. Hägglund såg bl a till att motioner stoppades eller fick skrivas om. Misstron är öppen och inom kd vet alla om detta. Hägglunds efterträdare som gruppledare, Stefan Attefall, kommer att agera lika bryskt mot Skånberg nu, som Hägglund gjorde tidigare.

Kommentar av Sven Bengtson

Hej Sven!
Jag har hört detta, men jag saknar det officiella avståndstagandet. Detta gäller även den största delen av de pentekostala och evangelikala rörelserna, som mer och mer driftar åt fundamentalismen.
Hägglund är tyst om homofobin, kreationismen, kvinnosynen och andra känsliga frågor inom kristenheten. Dessutom finns det fler extremister inom KD än Skånberg.
Det återstår att se Attefalls mod i frågan.
/Niklas

Kommentar av religiovakt




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: