Religiovakt

Lars Vilks konstnärliga parafras av Mohammed är en rättighet i en demokrati med hedervärd yttrandefrihet. Ibland även en skyldighet. Konsten har alltid legat i framkanten av kritiken mot samhället, människan och kulturen. Detta är en av anledningarna till occidentens vägran att kompromissa mot yttrandefriheten, inte vika en tum, inte falla efter för hot, inte tystas.
I många länder är politisk, kulturell och religiös kritik begränsad eller totalförbjuden och deras gemensamma nämnare är dogmatism – politisk men framförallt religiös.

Teokraterna och fundamentalisterna har alltid varit en humorbefriad skara av intoleranta, självbelåtna, osjälvkritiska och irrationella mobbare och mördare. Hur många som mördats på grund av blasfemi – tolkat av den teistiska pöbeln – är oklart, men summan är genant för alla – utom fundamentalisterna.
Respekt – ett begrepp utslungat av apologeter som kräver det, utan att förstå dess innebörd – är ordet som den religiösa massan har vattnat det sekulära samhället med. Respekt för religionen, respekt för gudarna, deras budbärare, profeter, söner, seder, riter, osanningar och deras falska skapares utseende.
Religion – som påstår extrema saker utan det minsta bevis – förtjänar inte respekt. Det är en medborgares rättighet och skyldighet att ironisera, satirisera, håna, granska, förvanska, parafrasera och på andra intellektuella sätt att klandra religionen för dess svulstiga påstående om sanningsmonopol och dess behandling av människor genom alla tider.

Religionen har aldrig – aldrig – förtjänat ordet respekt. Den har aldrig visat upp evidensen för innehållet som lett till förtrycket som den förgiftat människan med. Den har aldrig kämpat för de svaga utan att haft en dold agenda framsmidd av teologer som vill ha oändlig makt och sätta folket i bojor samtidigt som de har hyllat det blinda dyrkandet och icke-tänkandet.
Så vad gör en religion och några av dess förgiftade budbärare när en konstnär skapar en rondellhund föreställandes en illiterat ökenbonde som gifte sig med rik änka?
Argumentation i god demokratisk anda?
Nej, religionen gör det religionen alltid har gjort. Den möter ord, bild, och text med blodiga vapen understödda av blodtörstiga brons- och järnålderskrifter som hyllar mördandet.
Det är retoriken från ofriheten.

Och då kommer en demokrat och pekar mot konstnären. Nalin Pekgul tar av sig den socialdemokratiska yttrandefrihetsmasken och klär i sig ”de svagas” dräkt, när hon kritiserar Vilks demokratiska rättigheter. Och kräver respekt.
– För mig är en konstnär någon som slår uppåt, mot överheten. Inte nedåt på en svag grupp som redan ligger, sade hon i TV4. Vilka är de svaga hon vill skydda på bekostnad av yttrandefriheten? Är islam för de svaga?
Tvärtom, religionernas gudar postulerar absolut makt.

Pekguls har en rättighet och en skyldighet att kritisera Vilks. Men det S-kvinnornas ordförande egentligen gör är att totalt resignera för förtryckets och dogmatismens härskarteknik. Nalin Pekgul säger att hon är oroad över att fundamentalisterna får blodad tand av rondellhunden och därmed kan värva europeiska ungmuslimer till den militanta kampen. Detta är skälet till hennes motstånd. Ingenting annat än villkorslös kapitulation.
Att inte kritisera, att inte häda, att inte trampa på någons ömma tå är en politikers medicin på att bota de sjuka extremisterna. Det är självbedrägeri in absurdum och även teokratiernas strategi. Och hennes ignoranta och självömkande påstående att ”Vilks gett sig på just muslimer” är avslöjande från alla vinklar. Är inte det hon säger att islam ska göras ett undantag? Lars Vilks har satiriserat judendomen, men inte judar. Lars Vilks har satiriserat Mohammed och islam, men inte muslimer. Detta är en viktig poäng.

Nalin Pekgul stigmatiserar muslimer, något som blir tydligt i hennes debattartikel på SvD Brännpunkt.
Men än värre är gisslantagandet av ordet kränkt. Vanliga muslimer blir kränkta – förövrigt ett urvattnat ord som tappat innebörden – menar Pekgul. Hur ofta blir inte det sekulära samhället ”kränkt” av religiösa vanföreställningar, traditioner, riter, seder och teologi? Många människor blir ”kränkta” av att SVT visar gudtjänst där det som oftast är barn med som sjunger psalmer. Barn utnyttjas i religiösa syften.
I ett hälsosamt demokratiskt samhälle måste obehag få vara en känsla som får spridas. Pekgul påpekar att ”För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande.”
Detta utlåtande är en parodi på apologetiken.
Att påstå att en hund är oren är stötande, enligt många människor. Att påstå att det är sårande att satirisera över en religionsanstiftare är avslöjande. Pekgul påvisar bara intoleransen inom islam i synnerhet och inom religionen i allmänheten. Religion gör svulstiga påståenden om faktiska händelser. Universums uppkomst, jordens ålder och evolution är inte en trosfråga. Skulle inte en religion som hävdar ”sanningen” hantera en rondellhund, utan att ta till hot om våld?
Skulle inte anhängarna till alltets skapare, som älskar människorna och skyddar dom, klara av kritik?

Respekten för religion har alltid varit oförtjänt och hot, mord, autodaféer, bränningar, tortyr, censur, ofrihet har förångat den minsta gnuttan av den resterande trovärdigheten.
Sanningen är nog att religionen alltid vetat hur osannolikt mytologisk den är. Vilka amsagor de bygger på. Vilken charad den är, framförd av charlataner som utnyttjar just de svaga, de rädda, de utsatta. Försvinner respekten för religionen, så kvävs det sista som teologerna har att spela på – rädslan. Och det är nog det som är anledningen till religiös intolerans – att masspsykosen försvinner och verkligheten med allt lidande, den definitiva döden och orättvisor visar sig vara livet. Då blir desillusionen en misär och uppvaknandet obehagligt.

Avslutnigsvis ska Ayan Hirsi Ali, Taslima Nasreen, Dilsa Demirbag Sten, Nyamko Sabuni och andra modiga kvinnor som slåss mot religiös dogmatik och för friheten äras.
De vet hur ofrihet och religiös respekt ser ut, Nalin Pekgul – glöm aldrig det.
Några av dem försvarade 2006 demokratin i ett manifest tillsammans med bland andra Salman Rushdie.
Ett manifest som återigen är aktuellt.

Den 11 maj 2010 blev Lars Vilks – och demokratin – utsatt för ett övergrepp vid en föreläsning på Uppsala universitet. Islamistiska fascister störde medveten föreläsningen, försökte angripa konstnären och spottade på publiken. Att ett universitet, som är ett monument över fria och vetenskapliga debatter, utsätts för odemokraternas attack är ett nederlag för friheten och yttrandefriheten. De islamistiska extremisterna är knappast ensamma utan delas även av baptistiska pastorer i Vetlanda som vill – i god antidemokratisk ton – bränna böcker offentligt. Religionernas förakt mot pluralism och frihet avslöjas.

Inlägget uppdaterat 2010-05-12

Svenska Dagbladet citerar Pekgul:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pekgul-vilks-sparkar-nedat_4404599.svd

Dagen om mordkomplotterna på Vilks:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205218

Manifest för en ny upplysning:
http://www.dn.se/ledare/manifest-for-en-ny-upplysning-1.716538

Manifestet på engelska:
http://www.meforum.org/998/confronting-islamist-totalitarianism

Ställningstagande för yttrandefrihet, Expressen:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1912084/stallningstagande-for-yttrandefrihet

Nalin Pekgul i Brännpunkt:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-kranka-vanliga-muslimer_4408129.svd

Per Bauhn vid Linnéuniversitetet möter Pekguls tunna retorik:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-far-inte-tas-som-gisslan_4412263.svd

Vilks egna kommentar:
http://audita.se/cgi-bin/db.pl?template_file=artikel.html&text=133

Vilks attackerad i Uppsala:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-vilks-gardagen-var-ett-nederlag-for-alla_4708415.svd

Bra skrivet av DN:s nya kulturchef Björn Wiman:
http://www.dn.se/blogg/wiman/2010/05/11/vad-hander-med-vilks-7188