Religiovakt


Kommentar: Marcus Birros delirier
november 18, 2011, 21:10
Filed under: Bön, Humanisterna, Katolicism, Krönikor, Kristendom, Kultur, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen

Expressen har blivit en megafon för högerkristen propaganda genom Marcus Birros alltmer bisarra krönikor.

Birro, den forne socialistiska apologeten, har vänt sin egen tankeverksamhet från profan materialism till sakral metafysik. Likt Göran Skytte har han mött ökengudens son, människooffret från Nasaret, och missionerar nu den intoleranta Vatikankyrkans teologi. Inte bara från den till Livets Ord knutna pseudoavisan Världen Idag utan även från en av Sveriges största tidningar.
I pekoral efter pekoral bannar Birro det världsliga och pekar med gudomlig auktoritet med sitt heliga pekfinger. Hans enkla och banala evangelium är lika enkelriktat som absurt; utan gudstro finns ingen moral, utan en himmelsk diktator kan människor göra vad de vill. Dessa självavslöjande tirader och mantran skyller på hans egenuppfunna delinkventer: humanister, ateister, vetenskapsmän, icke-troende och exkommunicerade. Och numera – hans förlorade vänster.
För det är bara högerkristna som förstår världens problem enligt poeten, bara bigotta fundamentalister som hjälper världens fattiga och agerar humant.
Samma kristna högerkoalition som vurmar för kristen sionism, för att alla judar ska kunna återsamlas i det ”heliga” landet så att deras frälsare kan leda flocken till jordens undergång och allas vår dom.
Faktum är att både icke-troende vänster och höger hjälper människor i nöd, några av världens största hjälporganisationer och stater som ingriper i konflikthärdar och katastrofområden är sekulära.
Det finns en titanisk skillnad mellan sekulära hjälporganisationer och evangelisk mission – altruismen.
Syftet att hjälpa människor för empatins skull är ofantligt mer hedervärd än de som hjälper för en självvinnande belöning i gudens himmel.
Världens fel och brister är en konsekvens av otro. Vi har mött hans gud ryggen.

Från rännstenen med spyans och alkoholens odör till moralpraktikant och katolsk propagandaminister är det ett förfall. Från ett förfall till ett annat av intellektuell karaktär. Även nykterheten kan vara dekadent och farlig.
Intoleransen märks inte bara i de uttjatade krönikorna utan även direkt i italofilens motstånd för kritik mot hans idéer. I flertalet krönikor har göteborgaren utmålat sig själv som ett mobbningsoffer – en martyr. Slaven till den totalitära guden ogillar – logiskt nog – motstånd, verbalt som textuellt. Det är den dömande och verkställande guden Birro efterlyser. Den medeltida gudomen vars utsända mörkermän mördade, brände, fängslade, torterade och summariskt dömde sina antagonister.
Birro vill inte ha en lallande gud som svävar på moln och är frånvarande.

Det som kännetecknar teokratier är just den intoleransen som Marcus Birro anklagar det sekulära samhället för; avsaknad från empati, totalitarism, dogmatism, laissez-faire-plattityder, intolerans, odemokrati, ofrihet och kollektiv narcissism. Minns hur religionen behandlade folk i Europa när den var stark. Glöm aldrig Vatikanens förtryck mot barn runt om i världen och aidsoffer i Afrika, förträng inte den kristna högerns krav på dödsstraff på homosexuella i några av de afrikanska staterna. Glöm inte steningarna av hjälplösa kvinnor under ayatollornas vanstyre.
Det är hutlöst ignorant och arrogant att åtgärda verklighetens problem med att hylla fantasins delirier.

För en teist är det en mental realitet att hans gud har slaktat oskyldiga barn, kvinnor och män, offrat sin son i en meningslös rit, sanktionerat slaveri, stipulerat diktat som är omöjliga att följa och som kräver fullständig lydnad. Det är inte den svages röst eller empatins försvarare som ljuder i Pentateuken utan rösten av en total makt som aldrig kan röstas bort, ifrågasättas eller störtas.
Även beskyllningarna mot hans delinkventers retorik är kontradiktoriska; ”Klassisk härskarteknik. Att klassa in ett helt gäng människor som dumma”, skriver han och skjuter sig i foten.

Hans klumpiga och drömska försök att bli ny partiledare för KD, understryker verklighetsflykten, där Birro ansåg och anser att Göran Hägglund är för mjuk.
I en ledare för pingsttidningen Dagen den 18 januari skriver Birro att sekulariseringen – med religionsfrihet och religionsfri politik – är en lögn och att friheten är inbillad. Återigen kommer kravet på den verkställande guden som är homofob, dömande och sträng mot barn. Hela ledaren luktar fundamentalism. Samma dag publicerades hans nya krönika i Expressen – som numera låter en kristen fanatiker vråla ut retorik från medeltiden.

Marcus Birro har ingen rätt att begå mened genom att projicera sin hårdföra guds egenskaper till de modiga och fria människor som förkastar samme vålnad, som hjälper andra utan gömda agendor, som kämpar för kvinnors rätt till arbete och egenbestämmande över hennes kropp, som kämpar för barns rättigheter, som kämpar för religionsfrihet och rättvisa. Vi vill inte ha de omänskliga egenskaperna som Marcus Birro hyllar i sin gud.
Vi är medmänskliga, inte medgudomliga.

 

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2623868/marcus-birro-nar-bestamde-vi-oss-alla-for-att-kasta-oss-ut-for-denna-medmanskliga-ravin

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=285996

Dagen hyllar Birros trångsynthet:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=286649

Moral utan gud.
http://www.dn.se/debatt/mer-religion-leder-inte-till-hogre-offentlig-etik

http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-vagen-till-undergangen-ar-en-val-upplyst-boulevard-med-neonskyltar/

Uppdaterad version.



Kommentar: De kristna lögnerna.

De mångtaliga debatterna mellan ateister och religiösa har oftast präglats av hård retorik – framförallt i USA . Dock har det alltid funnits en respekt för debatten som åsiktsutväxling och en mänsklig respekt för opponenten. Till och med fundamentalister och charlataner som Al Sharpton et al har alltid berömt meningsmotståndare för deras ärliga argument. Det är viktigt att påpeka att dubiösa metafysiska a priori-utlåtanden har slaktats av upplysningsmännen, men att den intellektuella hederligheten nästan alltid varit intakt.

Sverige – som är förhållandevis fråntaget fundamentalism och kreationism – har på senare tid blivit ett sorgligt undantag, där det i sammanhanget är moderata kristna som far med rena lögner, smutskastning och guilt-by-association-tekniker. Professorn i Etik, Elisabeth Gerle, gav med Svenska kyrkans goda minne och finanser ut en pekoral som jämförde Sverigedemokraterna med humanismen. I en debatt med Christer Sturmark erkände Gerle flera faktafel i sin bok FARLIG FÖRENKLING – Om Religion och Politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna. Boken är full med lögner, insinuationer och missförstånd. Boken debatterades i stora svenska medier där både Gerle och Sturmark lade fram respektive argument. Även initierade bloggare kommenterade fadäsen med den kristna Gerles usla publikation. Till och med Svenska kyrkan påvisade en skepticism mot Uppsalaprofessorns obefintliga hederlighet. En av eftereffekterna av kontroversen blev ett nytt inlägg i Svenska Dagbladet av Linnéuniversitetsdocenten Magnus Hagevi, en statsvetare som ofta skriver om samhället ur ett religionsperspektiv. Hagevi refererade till Gerles pekoral och fortsatte guilt-by-association-tekniken och menar att religionskritiker och indirekt humanister är främlingsfientliga. Detta allvarliga påstående är naturligtvis helt absurt. Humanismen är antirasistisk och värnar människors lika värde kanske högst av alla livsåskådningar. Hagevis och Gerles intentioner verkar att vara att smutskasta de humanistiska och sekulära rörelserna – helt medvetet och utan skrupler. Och den kristna – tveksamma – tankesmedjan Claphaminstitutet nyttjar ohämmat dravlet.

Alternativet är att båda är religiösa och samtidigt titaniskt inkompetenta, vilket då blir en indirekt kritik mot respektive universitet. I så fall borde både Uppsala universitet och Linnéuniversitetet skämmas och dessutom betänka vilka de vill ska nyttja utbildningsmyndigheternas goda namn till intellektuell ohederlighet och falska konstruktioner. Det svenska debattklimatet inom religion och teologi har nått ett lågvattenmärke ovärdigt den akademiska sfären.
Och den leds av moderata kristna.

Det finns rasister som föraktar religion, lika mycket som det finns kristna som föraktar människor av annan hudfärg. Den rasistiska islamkritiken – som är den uteslutande vanligaste – är dock grundad på helt olika preferenser än den humanistiska. Den utgår från rädslan av det främmande, allt från kulturella yttringar såsom språk, seder och bruk till vi-och-dom-mentalitet. Den humanistiska kritiken mot islam är lika som dess kritik mot andra religioner som exempelvis kristendom. Den kritiserar ha-för-sant-påståenden i religionerna och dess självgodhet. Den kritiserar att icke-bevisbara hypoteser styr samhällsfrågor, såsom abort-, forskning- och genuspolitik. Inför kyrkovalet 2009 skröt Sverigedemokraterna om dess kristna värdegrund.
Kristendomen uppfann antisemitismen, utvecklade den och avsade sig den på grund av sekulär etik sprungen från den franska revolutionen. En mängd kristna rörelser har varit djupt rasistiska och fascistiska – något som är fundamentalt inkompatibelt med humanismen. Gerles och Hagevis publikationer är inte bara falska, de är dessutom skott i foten. Inom kommunikationsvetenskapen påvisas propagandans sju verktyg och de båda kristna akademikerna har bränt dem alla – i all sin uselhet.

Hagevis pekoral:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/religionskritiker-ofta-framlingsfientliga_5577641.svd

Sturmark om Claphaminstitutets polemik:
http://www.sturmark.se/?p=448

Felaktigheterna i Gerles pekoral:
http://www.humanisterna.se/pdf/Rattelselista.pdf 

Sturmark om Gerles bok:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/27/svenska-kyrkans-p-hopp-p-mig-och-humanisterna-r-direkt-oanst-ndigt

Hagevis rön på Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218447

Dagen om Gerles bok:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=232376



Kommentar: Den nya svenska kristendomen. En framtidsvision.

Svenska kyrkan tycks vilja bli ett nytt samfund, som likt Jehovas vittnen, grundar sin teologi på Jesus död, men som finnar andra lösningar. Ligger månne en Nordlig kristendom i görningen?

När Calvin och Luther bröt med katolicismen, så blev det radikala förändringar i teologin.
När Svenska kyrkan bryter med Luther och evangelikalismen uppstår den ultraliberala kristsvecismen.
Treenigheten byts ut till att bara tro. Det finns ingen som har rätt, ingen som har fel – bara tron på någon typ av gudom finns. Humanism och sekularism blir fienden, men för kyrkan på en acceptabel nivå – inte på djupt allvar. Det går bra att ljuga om humanismen i böcker, att utmåla de sekulära med ”guilt-by-association” och sedan vara tyst. Andra religioner är bara små missförstånd, några som tappat vägledningen lite. Eller har rätt. Muslimer är bara kristna från andra länder. Jesus dog för dessa människor också och kommer att rädda dem. Men vem vet.
Kvinnopräster och homosexualitet är en självklarhet i den nya ultraliberala kristsvecismen. Att bli ovän med de evangelikala och pentekostala krafterna är tråkigt, men nödvändigt för den nya kyrkans evolution. Till och med den – med globala mått – liberala angelikanska kyrkan buar åt neoteologin. Bibelns nya (senaste) testamente lyfts fram – om det inte är känsliga frågor som att Nasarén införde hotet om ett helvete. Lika bra att bara predika om Jesus, oftast, märkliga kärleksbudskap som var masochistisk. Luthers antisemitism glömmer den nya kyrkan, den är ändå inte eskatologisk driven och tror inte att judarna måste samlas i det heliga landet innan jorden går under.
Det gamla testamentet stryks helt i den kristsvecistiska teologin. Den guden vill väl ingen prata om? Den guden som mördar, skövlar med avundsjuka, psykopati och hot. Som grundar rasism och tillåter slavhandel, kvinnomisshandel, kannibalism och djurmisshandel. Vem vill tro på något sådan fruktansvärt? Idén om himmelriket ska modifieras lite, så att alla kan komma in i den, utan att vara Jesusvänner eller ens bli räddade av honom. En ultraliberal liberalteologi som enbart pratar om analogier och om att allt är rätt och att ingenting är fel.

Konkordieboken är ju inte så vikig för Svenska kyrkan, så den kan försvinna helt i den nya grådaskiga teologin. Den nya kyrkan ska vara neutral. Inget medlemskap i Kyrkornas världsråd eller det Lutherska världsförbundet, inget samröre med Sveriges kristna råd. Där finns ju medlemmar och samfund som tror att Bibeln är sann. Och som är homofobiska, kreationister, abortmotståndare, stamcellsmotståndare, IVF-motståndare och annat som den nya inriktningen är rädda för.

Svenska kyrkan har formats av upplysningen och är till stor del så lik den humanistiska människosynen att det är svårt att skilja ideologierna åt – såvida det inte var tron på det odefinierbara gudomliga.
Kanske var biskopen och kvinnoprästen Eva Brunnes tal i Storkyrkan, starten på det nya samfundet? Brunne blir kristsvecismens Luther. Spekulativt kan det varit sista gången hon nämnde Paulus i en predikan. Han var ju trotsallt en kvinnohatare, antisemit och en föraktare av det intellektuella. Paulus – mannen som hade en tagg i hjärtat, ditsatt av Satan.
Det är inte kul i det nya samfundet. Någon kan bli arg.
Denna gång blev det Sverigedemokraterna som vill ha gammal traditionell kristendom.

Brunnes tal:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228992

SD vill ha lite mer konservativ kristendom:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228921

Tråkigt att SD blir arga, säger Brunne.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/biskop-eva-brunne-alltid-trakigt-nar-manniskor-lamnar-kyrkan_5454041.svd



Kommentar: Manifest för 2010

Manifestet hyllar det enda livet, manifestet föraktar Boken i namn av alla andra.
Manifest saluterar mänsklighetens storartade mångfald utan att förringa annat liv.
Kristendomen är en av de mest dubiösa ideologier någonsin skapad av människan.
En ideologi som korsfäster livet och blint dyrkar en diktator som hatar allt som inte är ett påbud.
En ledare som aldrig har valts och aldrig kan störtas, en ledare som stipulerar regler som är omöjliga att följa, som övervakar dig dygnet runt, året runt, livet ut och inte ens där släpper sitt övertag.
En översittare som vördar de som underkastar Hans ord, som straffar, mördar och plågar de självständiga.
En misantrop som dyrkar slaveri, som kallar vissa utvalda, som grundar stamtänkande och utanförskap.
En narcissistisk självövergödd och avundsjuk Herre som sätter upp regler om hur Hans undersåtar ska dyrka honom.
En sonmördare som offrar sitt eget blod för att bevisa ingenting, så misslyckat att demonstationen fortfarande inte nått stora delar av världen.
En sonmördare vars syn på faderskap är att låta se alla sina barn dö.
En mordanstiftare, massmördare och livshatare.
En skapare som ser kvinnan som en sekulär varelse skapad genom, av, från mannen och är en synderska som straffas för att hon vill ha kunskap istället för order.
En skapare som utgår från att kvinnans roll är som gift barnaföderska.
En kvinnohatare som anser att en kvinna som inte är oskuld ska mördas i sin fars dörrpost.
En diktator vars devis är att du ska frukta den du älskar och att aga den du älskar. En psykopat som anser att ditt barn ska dö om de motsätter sig befallningar.
En skapare som hävdar att du föds sjuk och skyldig, men måste leva som frisk.
Kristendomen är definitionen på ofrihet och diktatur.

Sonen, född av en oskuld i namn av hat mot det sexuella, predikandes om helvetet, den mest sadistiska idé någonsin uttänkt. En son som lovordade sadomasochismen, dyrkandet av lidandet, att vända andra kinden till – detta sjuka självhat, att älska sin fiende – detta sjuka självförakt.

Begreppet ”heligt” skapat för att förringa det verkliga och upphöja det vardagliga, begreppet ”själ” för att försjukliga kroppen och misstänkliggöra den naturliga världen. Syndbegreppet skapat för att kontrollera deliriet, småaktigt närt av skuldkänslor. Fantasin att Nasarén dog för mänsklighetens synder konstruerat för att påtvinga tacksamhet. Bönen och de repetitiva sederna uppfunna för att aldrig släppa de intellektuella tankarna fria. Ordet ”mirakel” för att ge sken om en gudomlig godhet, medan ordet ”outgrundlig” skapat för att frånsäga ansvar via en icke-förklaring. Kristendomen är varken omoralisk eller moralisk, den är amoralistisk.

 En ideologi som hyllar masochisten som är redo att dö för illusionen, som anser att martyrium är en dygd.
En ideologi som avsäger sig människans kollektiva ansvar genom att skuldbelägga syndabocken, som glorifierar underkastelse, lidande, dödslängtan, trosvisshet och lydnad.

Religionsstiftarens apologeter och predikanter sektifierade självhatet. Lovprisandet av icke-tänkandet, hatet mot det intellektuella manifesterat i autodaféer, mördande, fängslande, brännande, torterande och förföljande av naturalister, filosofer och fritänkare. Hyllandet av metafysiken som en ädel idé, förkastandet av det rationella och det verkliga. Förstärkningen av Paulus kvinnoförakt sprungen ur hans egna impotens. Naiviteten i att tro att fåraherden skyddar sina djur på grund av att Han älskar dem. Tron på ett efterliv som leder till en dödsdrift, tron att jordelivet är en prövotid – en tåredal – för att de icke-tänkande och de blint fromma ska belönas med banal evighetslycka och dess tvivlare till att lika evigt straff.

En religion vars flockmedlemmar har ett tortyrredskap som symbol för ”kärlek”.
En religion som hatar kärlek som inte är mellan Adam och Eva.
En religion vars alfaledare dagligen under flera hundra års tid har våldtagit och skändat försvarslösa barn på grund av psykotiska störningar fött ur det livsfientliga celibatet, uppbackat av Den Heliga Stolen – detta skrattretande epitet – och som samtidigt har vurmat för samtliga fascistiska stater på jorden.

Allt skapat av människohand på grund av juvenil dödsångest, ignorans, arrogans och kontrollbehov istället för att hylla medmänskligheten, livet, det rationella, kunskapen om oss själva, acceptansen av döden som en evighet av intethet – ett bekräftande som kräver sant mod och intellektuell hederlighet – att godhet och altruism är något som människan själv kan skapa genom etisk filosofi fri från vidskeplighet och diktatorer, att acceptera att homo sapiens är en primat, ett däggdjur som har stor okunskap men som samtidigt och ödmjukt erkänner detta utan ta till artificiella och övernaturliga förklaringsmetoder. Manifestet hyllar humanismen, vetenskapen, litteraturen och det enda livet.

Religion i Europa:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=198385



Kommentar: Stig Demkers fundamentalism

Stig Demkers krönika är en sorglig läsning som understryker den förvrängda världsbild som innehas av en troende. Det är hutlöst arrogant att hävda att sekulariserade människor saknar en horisontell bredd. Vilka är det som med stolthet bär skygglappar och vill vara ledda får i flocken? Vilka är det som inte lyssnar till evidens och rationella argument? Vilka mördar varandra i trångsynthetens tecken?

Vetenskapen är den mest objektiva metod för att förklara världen. Detta är ingen trobaserad uppfattning utan en reell beskrivning. Med sedvanlig pinsamhet avslöjas Demkers ignoranta åskådning när han hänvisar till det Gamla Testamentet – en vidrig människouppfunnen text om en psykopatisk skapare och hans neuroser.

Den nya kristenheten tar åt sig vetenskapen för att tränga in den i dess förljugna världsbild, men förnekas när den motsäger mytologin. Efter att rabblat upp lite naturvetenskapliga fakta, så utnyttjas återigen Einsteins citat, som genom åren blivit så urvattnade av religiösa retoriker. Albert Einstein trodde inte på någon judeo-kristen gudom eller någon typ av personlig frälsare. Han satte – likt andra vetenskapsmän – ordet gud när han skulle beskriva det som inte kunde förklaras.
Detta är den einsteinska guden – inget annat.

Demker har samma banala och enkelspåriga idéer som intelligent design-rörelsen, när han ser spår av ”design” och undrar hur man kan tro att alltet finns utan en skapare. Det är ingen skillnad – rent hypotetiskt – att påstå att universum uppstått ur intet än att att säga att en intelligent skapare har gjort det. Att hänvisa till en intelligent skapare leder bara till ändlös regression. Vem har skapad den intelligenta designaren?
Denna typ av resonemang förklarar ingenting.
Denna tankegång avslöjar bara religiösa fundamentalisters totala okunskap om vetenskap och dess metoder.
Vetenskapen säger att den inte vet hur universum kom till – detta är den logiska konsekvensen av intellektuell hederlighet.

Stig Demker, som vägrade att välsigna partnerskap, avslutar med tydligt förakt mot människor som kräver bevis istället för blind och auktoritär tro. ”Förblindade till förståndet” skrivar han med en hänvisning till Paulus den sjukes Korinthierbrev. Högmod och inbilskhet kallar bigotten Demker agnostiker och ateister, med ett sådant remarkabelt hyckleri att det är svårt att tro på det.

Demkers osedvanligt förljugna krönika på Dagen:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174113



Kommentar: Cyrillus avslöjande debattinlägg

Återigen speglas det odemokratiska hyckleriet inom kristenheten. Denna gång är det pastor Erika Cyrillus som spyr ut sin ignoranta livsåskådning till Dagen-läsarna. Med devisen ”kamp mot falska religioner” påvisas intoleransen och högfärdigheten mot andra religioner än den kristna. Bara begreppet falsk religion är skrattretande. Om någon påstår att en religion är osann jämfört med en annan postuleras att bevis finns – detta är religiöst kvacksalveri.
Anledningen till Cyrillus vanvett är den kommande höstens katalog från det svenska klädmärket Gunilla Sjödén. I katalogen beskrivs stämningar och färger av plaggen som buddistiska. Måttet är rågat för Hälsingepastorn som uppmanar andra kristna kvinnor till bojkott. För tänk om kristna konsumenter av detta blasfemiska märke glömmer lidandet, denna dödsdrift som jagar kristendomen. Enligt pastorn förtränger buddister lidandet.

Nästa företag att få smaka på den predikande teisten är Indiska som kritiseras för hinduistiska inslag.
Att en ateist har problem med liknande marknadsföring är förståeligt och uppenbart, men att en EFS-pastor – som representerar en, enligt de själva, människoälskande religion – uppvisar ett sådant bigotteri är anmärkningsvärt. I hennes retorik avslöjas den kristna intoleransen som de troende beskyllt humanisterna för under de senaste veckorna. Humanisterna är i alla fall konsekvent intoleranta till alla vidskepelser.

Nej, nej, bedyrar hon, när hon svär sig fri från intolerans. Hon handlar visst produkter från andra religioners marknader – bara de inte innefattar andra gudar.
Hon är för marknadsekonomi, skriver hon – bara den inte hädar den kristna guden.
Härmed lanseras en idé – fri att använda av Cyrillus och hennes medlöpare. Lansera det Gröna Korset, en varumärkning som garanterar att fromma kristna behandlat varorna och att inga blasfemiska inslag har försurat treenigheten.

Det kan påpekas att Erika Cyrillus fick mottaga Olof Djurfeldt-stipendiet helt nyligen. Motiveringen löd: ”Erika Cyrillus journalistik kännetecknas av skarpsynt analys, elegant språkbehandling och ett frimodigt försvar för klassisk kristen tro med tonvikt på dess etiska konsekvenser i samhälls- och privatliv. Hon är en frimodig nutida företrädare för den svenska folkväckelsens nykterhetsideal.”

Erika Cyrillus opinionsinlägg på Dagen:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173497



Kommentar: Olof Djurfeldts tröttsamma upprepningar

Efter ett par veckors debatt om Humanisternas kampanj är det lätt att fastslå att kristenheten inte har några intellektuella, hållbara eller trovärdiga argument. Det är samma upprepningar, samma inskolade beskydd för det immaterialistiska, det vaga metafysiska. Ältandet av gudstrons överdrivna betydelse och mening, medvetna misstolkningar och omtolkningar av ateism.
Den förre Dagen-chefredaktören Olof Djurfeldt är den senaste i raden av besvikelser i den kristna retorikens pinsamheter. Nu är godheten, enligt Djurfeldts krönika, ett gudomligt bevis. Detta betyder väl att det onda är av det ogudomliga, det profana, det ateistiska, det naturliga?
Återigen glöms grymheterna, ondskan och övergreppen i kristendomens namn.
Alltid samma förakt mot historien, alltid samma blindhet inför nutiden.

 Vittnesbörd, denna naiva, självbedragande, hallucinogena och illusoriska fabel, som ses som ett bevis, läggs snabbt in i lådan för giltigheten av Fadern och hans tillhörande tvåenighet.
”Nu är det ju så att också de troende har tänkt. Teologer har formulerat sina gudsbevis”, skriver Djurfeldt. Vilket skandalöst påstående, vilket förakt mot vetenskapens krav på bevisföring, på deduktion, induktion och epistemologi. Skulle bevis ligga i skrifter från järn- och bronsåldern, skrivna av okända, omtolkade av andra, skrifter utan koherens, skrifter där amsagor kan härledas till tidigare civilisationer? Kallar teologer detta för bevis vill inte jag stå åtalad inför de heligas domstol.

 Etik och moral är av gud given hävdas det. Vilkas eller vems etik förresten? De vita rasisterna i USA eller Sydafrika, som svingar bibelcitat, beväpnade till tänderna? De ökända autodaféer vars stinkande rök förföljt kristendomen? De rwandiska mördarna som i guds namn slaktade människor som offerlamm? Vatikanens etik gällande sex, hiv och preventivmedel? Svenska präster som än idag vägrar att viga människor som sökt sig till kyrkan? Katolska prästers askes som lett till övergrepp på barn?
Religion har ingenting med etik att göra, ingenting med altruism att göra.
Talade inte Nasarén om helvetet – den sjukaste idé någonsin?

Minnet är kort över den fascistiska och sakrala censur som rådde under sekler – med kyrkans goda minne.
Varför börjar ateister och humanister att ifrågasätta övernaturliga och diktatoriska himmelsväsen?
Det var inte många årtionden sedan blasfemi var ett brott i västvärlden och än idag är det utanför Occidenten. Det är inte länge sedan människor mördades, slaktades, brändes och förvisades för att de var otrogna gudsförnekare. Glöm aldrig detta!

”Ingen kan bevisa Gud. Men ingen kan heller motbevisa Gud”, fortsätter den gamla Dagenredaktören sitt uttjatade resonemang. Precis som det vore 50 procent chans att någon gud inte existerade. Precis som om det vore 50 procent risk att gud fanns. Detta statistiska bedrägeri genomsyrar dödskulten kristendom.

Djurfeldts krönika:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173140




%d bloggare gillar detta: