Religiovakt


Kristendom och nazism

”Vi var övertygade om att människor behöver och kräver denna tro [kristendomen]. Vi har därför åtagit kampen mot den ateistiska rörelsen och att inte bara med ett par teoretiska förklaringar: vi har stämplat ut den.” Adolf Hitler i ett Berlintal, 24 oktober 1933.

Det är uppenbart att många teologer och religiösa apologeter känner till nationalsocialismens icke-ateistiska grund. Men nazism och antisemitism är bland det mest ondsinta och odiösa människan känner till och detta kan inte – för de som förklarar allt med en gudom – härledas till tro. Ändå påstår dessa debattörer ofta att nazismen var ateistisk som en varning på vad irreligiositet skapar. Denna medvetna strategi tycks ha fötts från missförståndet att socialdarwinism, som är en uppsjö av pseudovetenskapliga nonsensläror, är något som sekularister, ateister och darwinister stödjer och finner som moralisk och att det var socialdarwinism som Charles Darwin förespråkade. Det hela är naturligtvis bara hutlöst svammel som har blivit en typ av religiös Godwins lag.

Med en högljudd harkling kan det för det första påstås – med hög trovärdighet – att nationalsocialismen hade varit omöjlig att marknadsföra om det inte funnits ett nästan 1 500 år av gammalt kristet hat mot judar. Martin Luthers antisemitism var aggressiv och hatisk lik den katolska kyrkans men Luthers inflytande över Tysklands morrande antisemitism kan inte underdrivas. När nazisterna kom till makten återtrycktes mycket av Luthers hatlitteratur. Hade ett sådant teologiskt hat inte existerat hade inte människor plötsligt förlikat sig med idén att judarna lika plötsligt var roten till allt ont.
Adolf Hitler själv var, högst sannolikt, en troende katolik som ofta liknade sin mission som gudomlig och svängde med bibliska liknelser. Förutom att han beskriver i Min Kamp att han utför guds arbete, så finns det mängder av tal av den demagogiska österrikaren som understryker hans kristenhet. Historikern och docenten Richard Steigmann-Gall menar att Hitler inte någonsin utryckte idéer som var ateistiska eller agnostiska utan de var strängt teistiska och Hitler jämförde ofta ateism med judisk materialism och bolsjevism. I november 1936 mötte den katolska kardinalen Michael von Faulhaber Adolf Hitler vid dennes residens i Berghof. Efter mötet summerade kardinalen att ”Hitler är djupt religiös och utan tveksamhet lever i en tro på gud”.

SS-soldaterna fick svära trohet till Führern och den allsmäktiga guden. Samtidigt hade soldaterna bältesspännen som förkunnade ”Gott mit uns”. Detta är inte ateism eller ens sekularism. När en stor undersökning genomfördes 1939, efter sex år av diktatur, så erkände sig 54 procent av tyskarna till protestantismen och 40 procent till katolicismen. Några få procent fann andlig glädje i nazifierad hedendom och ariosofi. Endast 1,5 procent bekände att de var icke-troende. Man ska påpeka att olika kristna grupperingar, framförallt katoliker och protestanter, ibland hade inbördes agg emot varandra där förföljelse förekom. Däremot var båda dessa inriktningar fientliga mot Jehovas Vittnen, vilka led en grym förföljelse under andra världskriget. Naturligtvis fanns den mängder av kristna som opponerade sig mot Hitlertyskland och dessa förföljdes och mördades, men knappast på grund av trosfrågor utan av politiska skäl.
Katolska kyrkan hade inga större problem med Hitlerregimen än att Vatikanen undertecknade ett avtal med Nazityskland där man girigt och utan protest ville skola ungdomarna i ariernas nya germanska rike. Avtalet var ett av Tysklands första utrikespolitiska åtagande efter valsegern. I samband med avtalet, 26 april 1933, sade Adolf Hitler att ”Sekulära skolor kan aldrig tolereras eftersom sådana skolor inte har en religiös undervisning, och en allmän moralisk instruktion utan en religiös grund bygger på luft, därför måste alla karaktärsutbildningar och religion härledas från tron.”

Vatikanen hade ju redan samarbetat med fascister i Italien och på många goda punkter kan man likställa fascismen med den katolska högern. Den heliga stolen anklagade ända fram till 60-talet officiellt judarna för deicid – gudsmord. Vatikanens medieapparat L´Osservatore Romana skrev så sent som på 1900-talets början fortfarande om Den vandrande juden-myten och att judar drack kristnas blod. Inte heller bör Vatikanens hjälp, med påve Pius XII:s goda minne, till nazistiska krigsförbrytare att fly från rättvisan till Sydamerika glömmas. År 2000 bad dåvarande påven Johannes Paulus II om ursäkt för kyrkans antisemitism.

Den kristne kompositören Richard Wagner var aktiv i den tyska politiska 1800-tals-debatten och hans Gobineau-påverkade judeförakt lyste i samhällsdiskussionen. Arthur de Gobineau var naturligtvis den franska författare som ansågs vara fadern till rasbiologiska ansatser och fantasierna om arier. Han var djupt from och trodde bibeln var en sann berättelse om människans ursprung. Wagner skrev flera rasistiska och antisemitiska verk. Men den wagnerska släkten hade fler obehagliga överraskningar, för 1908 gifte sig Eva von Bülow, Richard Wagners dotter, med den engelska filosofen och kristne fundamentalisten Huston Stewart Chamberlain. Chamberlain skrev en mängd rasistiska och pro-teutoniska skrifter där han argumenterade för tyskarnas renhet och judarnas avsaknad av religion [sic]. Han försökte även implementera idén att Jesus inte var jude utan en tvättäkta arier.
Samtidigt hatade Chamberlain darwinismen som han tyckte var ”den mest avskyvärda och missriktade läran”. Huston Stewart fick besök av Führern vid ett flertal gånger – ibland tillsammans med Göbbels – vid det wagnerska residenset i Bayreuth. Hans fru Eva var medlem i Kampfbund für deutsche Kultur (KfdK), en organisation som verkade för en ilsk nationalistisk kulturpolitik. Organisationen hade stor inverkan på landets bibliotek och gav ut en svartlista som biblioteken skulle ha som riktlinje. ”Alle Schriften, welche die christliche Religion und ihre Einrichtungen, den Gottesglauben und andere einem gesunden Volksempfinden heiligen Dinge verhöhnen, verumglimpfen oder verächtlich machen.”, var en av riktlinjerna. På svenska lyder det ungefär; ”Alla skrifter som hånar, förminskar eller framställer den kristna religionen och dess inrättningar, gudstron och andra sunda folkkänslor inför det heliga som föraktliga.” Noteras bör att Darwins Om arternas uppkomst inte var halal för de gudfruktiga nazisterna.

Även Winifred Wagner, som var gift med Wagners son Siegfried, var en hängiven nazist och medlem i KfdK. Hon var en personlig vän till Adolf Hitler. Winifred dog 1980 och hann träffa förintelseförnekaren David Irving och förklarade då att ”Hitler fortfarande hade varit välkommen hem till henne”. Kampfbund für deutsche Kultur var grundad av Alfred Rosenberg, den notoriske naziideologen. Rosenberg hade även en fäbless för Positives Christentum (Positiv kristendom) som var en slags nazikristendom som byggde på en arisk kristendom där Jesus hade nordiska karaktärsdrag och kampen mot de materialistiska judarna var en hörnsten. Organisationens flagga var snarlik hakkorsfanan, men i mitten pryddes den vita cirkeln av ett kors. Deutsche Christen, som sedermera blev den Tyska rikskyrkan, erkände dess teologi till positiv kristendom och hyllade Hitler när denne blev rikets diktator. I samband med detta fick kyrkan ett enormt medlemsuppsving.

Paul de Lagarde (1827-1891) var en bitter teolog och exegetiker vars inspiration för de nationalsocialistiska fundamenten inte kan överdrivas. Inte nog med att de Lagarde ansåg att judarna var skadedjur och parasiter, han ville dessutom bygga ett nytt Tyskland på nationell kristendom. Hans verk påverkade skapandet av Positives Christentum och grundlade Alfred Rosenbergs ideologi och därmed NSDAP:s dito. En annan viktigt influens för den nationalsocialistiska födelsen var det kristna partiet Christlich–soziale Partei, CSP, som grundades 1878 av den protestantiska teologen Adolf Stoecker. Partiet förde en hätska antijudisk agenda. Stoecker, som hade en plats i Reichstag, hade ett stort politiskt inflytande och spred judiska konspirationsteorier ända till sin död 1909.

Det fanns förövrigt en mängd partier i Tyskland mellan 1800-talets mitt tills att NSDAP tog makten, som hade en kristen, konservativ och antisemitisk prägel. Det kan förövrigt påpekas – i förbifarten – att Ku Klux Klan reformerades av metodistpastorn William Simmons 1915. Simmons var även slavägare.
Det påstås ibland att det var kristendomen som befriade slavarna, vilket inte kan hävdas beskriva hela sanningen. Bibeln menar att slaveri är en självklarhet och sydstatarna hade ofta den Goda boken som försvar till slaveriet. Än idag finns det kristna rörelser som är starkt rasistiska. I Sydafrika finns Afrikaner Weerstandsbeweging, AWB. Beväpnade och djupt kristna fascister. I USA hittar man hela den kristna identitetsrörelsen och Aryan Nations – båda kristna sekter. Och det omskrivna Society of S:t Pius X, SSPX, den sedevakantistiska utbrytarrörelsen som inte godkände Den heliga stolens påvar efter det Andra Vatikankonciliet, är fortfarande tveksamma till om förintelsen har ägt rum och är mer eller mindre öppet antisemitisk. Den nuvarande påven Benediktus XVI hävde exkommuniceringen mot SSPX 2009. Det finns inget som förhindrar kristendom att kombineras med fascism, nazism och rasism.

Alltså; kristna debattörer, apologeter och försvarare av tron hävdar medvetet att nationalsocialismen är ateistisk och religionsfientlig och insinuerar att detta har ett samband med den ofattbara grymhet som utfördes av dödsbödlarna. Påståendet är alltså inte bara felaktigt utan osmakligt och ovärdigt, eftersom nationalsocialismen har grunder ur kristendomens judehat, auktoritetstro och blinda lydnad. Nationalsocialismen är byggd, inspirerad, och influerad av kristna tänkare som Luther, de Gobineau, Wagner, Stoecker, Chamberlain, de Lagarde, Rosenberg och Hitler. Nazismen hade varit omöjlig utan kristendomen.



Ny tidning mot religion och vidskepelse

 

Bright är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse
Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
Glöm inte att ange namn och adress
Kontakta oss på mail:
prenumeration@brightmagasin.se
redaktion@brightmagasin.se

I första numret av Bright kan du läsa om:

HBT . Ateism . Vidskepelse . Riddarskolan . Rondellhunden . Katolska kyrkan . Anekdotbevisning . Krucifix i klassrum . Litteratur . Rättegångsgudstjänster . En kvinnokonferens i Kairo

Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…

Mer: http://camillagrepe.blogspot.com/2011/04/ny-tidning-mot-religion-och-vidskepelse.html#ixzz1Iaaf6yeP

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255409
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255361
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/south-parks-skapare-gor-musikal-av-mormons-bok



Kommentar: Den nya svenska kristendomen. En framtidsvision.

Svenska kyrkan tycks vilja bli ett nytt samfund, som likt Jehovas vittnen, grundar sin teologi på Jesus död, men som finnar andra lösningar. Ligger månne en Nordlig kristendom i görningen?

När Calvin och Luther bröt med katolicismen, så blev det radikala förändringar i teologin.
När Svenska kyrkan bryter med Luther och evangelikalismen uppstår den ultraliberala kristsvecismen.
Treenigheten byts ut till att bara tro. Det finns ingen som har rätt, ingen som har fel – bara tron på någon typ av gudom finns. Humanism och sekularism blir fienden, men för kyrkan på en acceptabel nivå – inte på djupt allvar. Det går bra att ljuga om humanismen i böcker, att utmåla de sekulära med ”guilt-by-association” och sedan vara tyst. Andra religioner är bara små missförstånd, några som tappat vägledningen lite. Eller har rätt. Muslimer är bara kristna från andra länder. Jesus dog för dessa människor också och kommer att rädda dem. Men vem vet.
Kvinnopräster och homosexualitet är en självklarhet i den nya ultraliberala kristsvecismen. Att bli ovän med de evangelikala och pentekostala krafterna är tråkigt, men nödvändigt för den nya kyrkans evolution. Till och med den – med globala mått – liberala angelikanska kyrkan buar åt neoteologin. Bibelns nya (senaste) testamente lyfts fram – om det inte är känsliga frågor som att Nasarén införde hotet om ett helvete. Lika bra att bara predika om Jesus, oftast, märkliga kärleksbudskap som var masochistisk. Luthers antisemitism glömmer den nya kyrkan, den är ändå inte eskatologisk driven och tror inte att judarna måste samlas i det heliga landet innan jorden går under.
Det gamla testamentet stryks helt i den kristsvecistiska teologin. Den guden vill väl ingen prata om? Den guden som mördar, skövlar med avundsjuka, psykopati och hot. Som grundar rasism och tillåter slavhandel, kvinnomisshandel, kannibalism och djurmisshandel. Vem vill tro på något sådan fruktansvärt? Idén om himmelriket ska modifieras lite, så att alla kan komma in i den, utan att vara Jesusvänner eller ens bli räddade av honom. En ultraliberal liberalteologi som enbart pratar om analogier och om att allt är rätt och att ingenting är fel.

Konkordieboken är ju inte så vikig för Svenska kyrkan, så den kan försvinna helt i den nya grådaskiga teologin. Den nya kyrkan ska vara neutral. Inget medlemskap i Kyrkornas världsråd eller det Lutherska världsförbundet, inget samröre med Sveriges kristna råd. Där finns ju medlemmar och samfund som tror att Bibeln är sann. Och som är homofobiska, kreationister, abortmotståndare, stamcellsmotståndare, IVF-motståndare och annat som den nya inriktningen är rädda för.

Svenska kyrkan har formats av upplysningen och är till stor del så lik den humanistiska människosynen att det är svårt att skilja ideologierna åt – såvida det inte var tron på det odefinierbara gudomliga.
Kanske var biskopen och kvinnoprästen Eva Brunnes tal i Storkyrkan, starten på det nya samfundet? Brunne blir kristsvecismens Luther. Spekulativt kan det varit sista gången hon nämnde Paulus i en predikan. Han var ju trotsallt en kvinnohatare, antisemit och en föraktare av det intellektuella. Paulus – mannen som hade en tagg i hjärtat, ditsatt av Satan.
Det är inte kul i det nya samfundet. Någon kan bli arg.
Denna gång blev det Sverigedemokraterna som vill ha gammal traditionell kristendom.

Brunnes tal:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228992

SD vill ha lite mer konservativ kristendom:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228921

Tråkigt att SD blir arga, säger Brunne.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/biskop-eva-brunne-alltid-trakigt-nar-manniskor-lamnar-kyrkan_5454041.svd



Kommentar: Förtryckets ursprung

Korrespondenternas senaste program (29 september 2010) med titeln ”Könsapartheid” visade på den tydliga brist av religionskunskap och teologi som generellt genomsyrar annars kompetenta journalister. I programmets slut summerade Bengt Norberg att extremismens rot är sprungen ur 11 september-händelserna. Det är sant att interreligiösa grupperingar och teologiska demagoger har vässat sina pennor, svärd och heliga-bok-spetsar efter de religiösa terrordåden, men de viktigaste anledningarna uteblev. Religiös och teologisk fanatism är svårsåld utan den stora, tysta, moderata flockens välsignelse. Huvudflocken må inte stödja fundamentalisternas officiella gudsplaner, men framförallt kritiserar den inte densamma – i alla fall inte högt, inte tydligt, oftast inte trovärdigt. Ibland hörs kulturrelativistiskt – teologirelativistisk – kritik mot de religionsinfekterade patriarkala gudsmännen. Retoriken är uteslutande alltid sig lik; våra heliga böcker har inte fundamentalisternas synsätt.
Här kommer den andra viktiga anledningen till att extremismen kan frodas – den har rätt.
Bibeln, Tenach, Koranen med dess biböcker torah och haditherna påtalar tydlig att kvinnan är roten till ont, till synd, till frestelse, till dödlighet. Hennes sexualitet är ett hot.

De moderata krafterna, svaga i sin kritik mot extremismen, vet att kvinnoföraktet är av gud given. Därav mister eventuella försök att gå till motangrepp mot den religiöst sexistiska dogmatiken sin udd. En sådan kritik, skulle i längden vara kritik mot guds ord. Denna typ av tankefel är möjlig eftersom respekten i det sekulära samhället är oförtjänt stor till den liberalreligiösa massan. Kritiken sker mot fundamentalism – inte mot religion som ideologi. Samma fenomen kan tydas i ”evolutionsdebatten” och andra spörsmål där de abrahamitiska religionernas lögner påverkar agendan.

Göran Hägglund skulle aldrig peka handen mot en nyinvald riksdagsledamot som Tuve Skånberg och kalla honom fundamentalist. Anledningen är teologiskt enkel. Skånberg har bibelstöd för hans fördomsfullhet, arrogans och ignorans. Hägglund skulle alltså samtidigt kritisera den Goda Boken.
Dessutom kan det postuleras att KD-ledaren har en viss förståelse för Skånbergs ståndpunkt. De delar trots allt samma illusoriska världsbild.

Ett tredje skäl är den typ av omdop av ordet religion till ordet politik, som allt oftare används av de moderat troende samhällsdebattörerna. Religiös fundamentalism är en konsekvens av politik inte av religion. Denna hopplöst förfalskade retorik fungerar beklämmande väl i oinitierade kretsar. Både Bush- och Blairadministrationerna påvisade tydlig påverkan av kristen dogmatism. I Bushfallet helt öppet och i Blairs fall mer dolt. Den förre premiärministern avslöjade dock efteråt att han agerat politiskt med kristna ögon genom hela sin mandatperiod. Numera ledar han en multireligiös stiftelse som vill ha mer religiositet på jorden. Deras kristna allians startade två krig. I Saudiarabien och andra teokratier är det enbart religiös dogmatik som styr länderna – styrt av mullor, imamer, ayatollor, shariajurister och andra charlataner.

Det största gisslet är definitionen av problemet och dess orsak-verkan-samband.
Kalla problemet för var det är; religion. Och därefter syns det att religionen skapar politiken – inte tvärtom. Inte hos fanatikerna och inte hos de tysta moderata utövarna.

Vidare läsning:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/10/14/kommentar-den-abrahamska-kvinnosynen/

Länkning till Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228034

Korrespondenterna på Sveriges television:
http://svt.se/2.136479/1.2164142/del_4_konsapartheid?lid=puff_2114464&lpos=lasMer



Kommentar: Kristendomens kompatibilitet med diktaturen

Kristendomen är en diktaturens och totalitarismens ideologi, som skapad för fascistisk dogmatism. Kristendomen är den yttersta ofriheten.
Gud, vald av ingen, är en odemokrat som vältrar sig i narcissistiska regler stipulerade av han själv i en dekadent dekalog.
Tyrannen kan inte väljas bort och endast hot om straff är det som erbjuds om du inte dansar efter den totalitära pipa han spelar. Alla diktatorer inför regler omöjliga att följa. Du föds sjuk, skyldig och smutsig, men du måste leva som en frisk och ren skapelse. Guden skryter om hans avundsjuka, stoltserar i sin egna sadism, skapar påbud att inga andra alternativ är möjliga.
Gud förbjuder själva idén på att söka en annan förklaring – en demagogs retorik.
Diktatorn bevakar dig – personligen – dygnet runt, året runt, livet ut och inte ens där tar bevakningen slut. Då ska de som av rädsla – gudfruktighet – ligga vid narcissistens fötter och vörda och be. Ledaren kräver att du inte ska häda hans namn, inte göra avbilder. Självgodheten hos en uppblåst sadist, en ödmjukhetens antipod.

Sadomasochismen är kristendomens ideologiska rot, full med späkelse, lidande, celibat och förakt mot njutningar. En rot som närs av lidande, sonmord, skuld, hat mot det intellektuella, hat mot det sexuella, skam och hot om evigt straff. Du kan till och med vara skyldig för dina tankegångar. Tankebrott – den yttersta ofriheten.
Att frukta den som skapat dig postulerar kärlek gödd av rädsla. Du ska frukta den du älskar.

Ofta kapar kristendomen kärlekens anspråk, att det är ideologi för människokärlek och solidaritet. Sonen, Nasarén, predikar stort om kärleken som han ser den och på hans villkor, men också om helvetet. Hot, som inte ens är dolda.
Fadern mördar sin son i en skenmanöver för att påtvinga tacksamhet att han kan lida åt människan och ta hennes synder. Ändå återuppstår sonen och äntrar Faderns boning. En fejkad död för att demonstrera makt och driva fram deliriet.
Kristendomen gör anspråk på att hjälpa de fattiga, de utstötta, de svältande. Verkligheten bortförklaras av outgrundlighet och belöning i efterlivet. Lid och du ska belönas.
Det är inte ömhetens eller kärlekens språk som pratas av guden.
Det är rösten från en absolut makt. Och en absolut makt tilltalar bara de mest utstötta på grund av hopplöshet, indoktrinering och ofrihet.

Medborgarna i diktaturen blundar för ledarens mord och övergrepp, blundar för diktatoriska regler och väljer självbedrägeriets hyllande och mässande, en del av rädsla, en del av blind tro.
Inga psalmer handlar om folkmord, riktade mord, kvinnohat, slavägande eller homofobi som pentateukens illaluktande skryt förtäljer. Bara hymner om godhet, storhet, stordåd och kärlek till ledaren skrivs. Det är inget märkvärdigt, så ser alla diktaturer ut.
Och det var detta George Orwell menade när han sade att alla diktaturer i grund och botten är teokratier.
Kristendomens kompatibilitet med diktaturen har varit synlig genom hela historien från Konstantins kristfascistiska stat, via medeltidens styre av guds nåde, till den moderna tidens samtliga fascistiska stater, men även med mindre rörelser som AWB i Sydafrika, Ku klux klan och hela den kristna identitetskyrkan.

Teologin bör rensas, men uppenbarligen utan självinsikt:
http://dagen.se/dagen/article.aspx?id=207745

En del präster ser dock genom galenskaperna:
http://dagen.se/dagen/article.aspx?id=208103

Homofobin, uppbackad av bronsåldertexter, basuneras ut år 2010:
http://dagen.se/dagen/article.aspx?id=208138



Kommentar: Claphaminstitutets fundamentalism avslöjad

TILLÄGG: Se nedanstående länk från ABC News angående den evangelikala missionen i Afrika. MYCKET STÖTANDE

Den kristna kyrkan växer i ett globalt omfång på ett aldrig skådat sätt. Det hävdar Claphamnsistitutets Tuve Skånberg och Carl-Erik Sahlberg. Claphaminstitutet är en tankesmedja bildat av evangelikaner, baptister och pingstvänner eller kort och gott – fundamentalister. I debattartikeln påvisas att det är den karismatiska kristendomen som attraherar nyfrälsta.

Skånberg, känd för sin kreationism och sina motioner om hädelse, och Sahlberg, missionär, vill ha en totalkristen fundamentalistisk stat, detta gör de varken en hemlighet av eller hymlar med. Genom att illustrera kristendomsutövningen i Sverige med jämförelsen att ett sekulärt land motsvarar att ligga i gärdsgårdsserien i fotboll så postuleras drömmen om ett okunskapens land.
Hederlig vetenskap, pluralism och sekularism tillhör den låga divisionen.
Fundamentalism, okunskap och gudsfruktan är i den högsta serien.

Några siffror om Sveriges religiositet avhandlas med att jämföra sociala relationer till invandrare med drogmissbruk och existensiell ”tomhet” – antagligen ateism.
En snusberoende ateistisk kurd är tydligen hin håle själv för bigotterna.
Att SD lockar värdekonservativa kristna väljare är inget mysterium.

Och deras illaluktande skryt är komna ur dubiösa och stötande fakta. Expansionen sker i de fattigaste av jordens hörn. Där kristna ”hjälparbetare” förvägrar svältande människor rätten till hjälp utan att påtvinga amsagor, där kristna organisationer vägrar att dela ut kondomer till en hiv-utsatt befolkning uppbackade av katolska kyrkans eviga lögner. Detta är ett missionens otyg, men också ett missionens seger över de fattiga, de utsatta, de hjälplösa, de desperata, de svaga och de utan val.
Kristendomens frammarsch i Afrika, Asien och Latinamerika är också framgångarna för det beräknande, det lismande, det härskande och det manipulativa.
De outbildade och värnlösa möts av överdådig karismatisk mission som utstrålar styrka men är egentligen strålningen från en extremt otålig religion som föraktar homosexualitet, vetenskap, kvinnors rättigheter, sanning och sekulär etik. Ofriheten och ignoransen tar syre från frihet och kunskap.
Och detta skryter Claphaminstitutets fellows med. Utan att blinka.

Kristendomens härskarapparatur har tidigare missionerat i den – idag – fattiga världen. I Sydamerika mördades, slaktades, indianer med tydliga referenser om synd, blasfemi, Jesus och alla hans bödlar. Slavhandeln backades upp med missionärer och bibliska citat om att en gudagiven slav var en självklarhet. Jesus hade inga problem med slavar – inte ett ord yttrar Nasarén om Gamla testamentets sadism och rasism över icke-människor och kvinnor – så varför ska den klerikala pöbeln göra det?
Västvärldens imperialism, kolonialism, rasism och förtryck är till största del kristendomens. Övergreppen i den gamla världen refererar debattförfattarna med ”kristnandet” och ”när det svarta Afrika i så stor omfattning tar emot det kristna evangeliet under 1900-talet ” beskriver det missionerande och militaristiska förtrycket i Afrika. Hela artikeln genomsyras av revisionism, uselhet och förakt – fundamentalism.

Dagens debattsida:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205651

Claphaminstituitet:
http://claphaminstitutet.se/2010/03/09/kyrkan-vaxer/

Kristianstadsbladets publicering:
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100309/TYCKTTANKT/703099975/1028/ASIKTER/&/Kristen-frammarsch

Tidigare kommentar om Claphaminstitutet:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/08/20/kommentar-fundamentalistisk-abortpolitik/

Se resultatet av den evangelika missionen i Afrika från ABC Nightline VARNING: Mycket stötande:
http://www.youtube.com/watch?v=XIXiNX71coc



Kommentar: Kristna fanatiker bakom kommande 3D-filmprojekt

”Nu ska historiens första ögonblick visas med hjälp av den senaste tekniken.”
Så skriver Dagen-journalisten Andreas Nilsson angående filmbolaget Paramounts planer att göra en 3D-film om Första Moseboken. Nilsson avslöjar en häpnadsväckande fundamentalism och kunskapsignorans i sin dubiösa text, en kreationistisk revisionism.
Frågeställningen om jordens uppkomst – och evolutionen – är inte en trosfråga. Den judisk-kristna skapelseberättelsen – likt den muslimska, den hinduistiska eller den fornnordiska – är inte sann. Detta råder det inga vetenskapliga tvivel om och konsensusen är titanisk.

Walden Media, som är den tilltänkta producenten av den tredimensionella amsagan, är mest känt för att ha gjort Narnia-böckerna till film. Narniaböckerna är som bekant  apologetiska och skrivna av den kristne C.S Lewis.
Kritiken har också varit tydlig mot att bolaget har gått den kristna fanatikern Philip Anschutz ärenden. Den 71-årige amerikanen har stöttat Bushs valkampanjer och är inblandad i en mängd konservativa och kristna projekt. Walden Medias huvudsakliga publik är, skrämmande nog, barn. Religiösa bigotter manipulerar barn utan samvetskval.

Anschutz har ekonomisk bidragit med pengar till det fundamentalistiska Discovery-institutet. En tankesmedja känd för sin förljugna propaganda mot evolutionen och för intelligent design-bedrägeriet. Ingenting annat än en kreationistisk och extremistisk lobbyverksamhet, alltså. Discovery-institutets verkliga – bevisligen – agenda avslöjandes i och med att The wedge-dokumentet läckte ut. Dokumentet visar tydligt att den politiska kappa som intelligent design-rörelsen förrädiskt var klädd i, var en potemkinkuliss. När sanningen uppdagades var det bara gamla kreationistiska lögner som motbevisats av all samlad vetenskap. Dokumentet användes i den uppmärksammade Dover-rättegången där den kristna domaren konstaterade att ID inte är vetenskap och inte får läras ut i skolorna. Moderata kristna slängde ut fundamentalisterna ur skolstyrelsen och ID-rörelsen åkte återigen på en svidande förlust.

Filmen är naturligtvis gjord för att indoktrinera kognitivt försvarslösa barn med mytologiskt svammel. Detta understryks av filmen ska regisseras av David Cunningham – en känd evangelikansk fanatiker.
I Sverige är Philip Anschutz känd för sina intressen i Hammarby Fotboll (49 procents ägande) och Djurgårdens IF Hockey.

Den pentekostala tidningen Dagen rapporterar med skygglappar på:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205205




%d bloggare gillar detta: