Religiovakt


Ny tidning mot religion och vidskepelse

 

Bright är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse
Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
Glöm inte att ange namn och adress
Kontakta oss på mail:
prenumeration@brightmagasin.se
redaktion@brightmagasin.se

I första numret av Bright kan du läsa om:

HBT . Ateism . Vidskepelse . Riddarskolan . Rondellhunden . Katolska kyrkan . Anekdotbevisning . Krucifix i klassrum . Litteratur . Rättegångsgudstjänster . En kvinnokonferens i Kairo

Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…

Mer: http://camillagrepe.blogspot.com/2011/04/ny-tidning-mot-religion-och-vidskepelse.html#ixzz1Iaaf6yeP

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255409
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255361
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/south-parks-skapare-gor-musikal-av-mormons-bok



Kommentar: Kristna fanatiker bakom kommande 3D-filmprojekt

”Nu ska historiens första ögonblick visas med hjälp av den senaste tekniken.”
Så skriver Dagen-journalisten Andreas Nilsson angående filmbolaget Paramounts planer att göra en 3D-film om Första Moseboken. Nilsson avslöjar en häpnadsväckande fundamentalism och kunskapsignorans i sin dubiösa text, en kreationistisk revisionism.
Frågeställningen om jordens uppkomst – och evolutionen – är inte en trosfråga. Den judisk-kristna skapelseberättelsen – likt den muslimska, den hinduistiska eller den fornnordiska – är inte sann. Detta råder det inga vetenskapliga tvivel om och konsensusen är titanisk.

Walden Media, som är den tilltänkta producenten av den tredimensionella amsagan, är mest känt för att ha gjort Narnia-böckerna till film. Narniaböckerna är som bekant  apologetiska och skrivna av den kristne C.S Lewis.
Kritiken har också varit tydlig mot att bolaget har gått den kristna fanatikern Philip Anschutz ärenden. Den 71-årige amerikanen har stöttat Bushs valkampanjer och är inblandad i en mängd konservativa och kristna projekt. Walden Medias huvudsakliga publik är, skrämmande nog, barn. Religiösa bigotter manipulerar barn utan samvetskval.

Anschutz har ekonomisk bidragit med pengar till det fundamentalistiska Discovery-institutet. En tankesmedja känd för sin förljugna propaganda mot evolutionen och för intelligent design-bedrägeriet. Ingenting annat än en kreationistisk och extremistisk lobbyverksamhet, alltså. Discovery-institutets verkliga – bevisligen – agenda avslöjandes i och med att The wedge-dokumentet läckte ut. Dokumentet visar tydligt att den politiska kappa som intelligent design-rörelsen förrädiskt var klädd i, var en potemkinkuliss. När sanningen uppdagades var det bara gamla kreationistiska lögner som motbevisats av all samlad vetenskap. Dokumentet användes i den uppmärksammade Dover-rättegången där den kristna domaren konstaterade att ID inte är vetenskap och inte får läras ut i skolorna. Moderata kristna slängde ut fundamentalisterna ur skolstyrelsen och ID-rörelsen åkte återigen på en svidande förlust.

Filmen är naturligtvis gjord för att indoktrinera kognitivt försvarslösa barn med mytologiskt svammel. Detta understryks av filmen ska regisseras av David Cunningham – en känd evangelikansk fanatiker.
I Sverige är Philip Anschutz känd för sina intressen i Hammarby Fotboll (49 procents ägande) och Djurgårdens IF Hockey.

Den pentekostala tidningen Dagen rapporterar med skygglappar på:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205205



Kommentar: Lars Vilks och yttrandefrihet

Lars Vilks konstnärliga parafras av Mohammed är en rättighet i en demokrati med hedervärd yttrandefrihet. Ibland även en skyldighet. Konsten har alltid legat i framkanten av kritiken mot samhället, människan och kulturen. Detta är en av anledningarna till occidentens vägran att kompromissa mot yttrandefriheten, inte vika en tum, inte falla efter för hot, inte tystas.
I många länder är politisk, kulturell och religiös kritik begränsad eller totalförbjuden och deras gemensamma nämnare är dogmatism – politisk men framförallt religiös.

Teokraterna och fundamentalisterna har alltid varit en humorbefriad skara av intoleranta, självbelåtna, osjälvkritiska och irrationella mobbare och mördare. Hur många som mördats på grund av blasfemi – tolkat av den teistiska pöbeln – är oklart, men summan är genant för alla – utom fundamentalisterna.
Respekt – ett begrepp utslungat av apologeter som kräver det, utan att förstå dess innebörd – är ordet som den religiösa massan har vattnat det sekulära samhället med. Respekt för religionen, respekt för gudarna, deras budbärare, profeter, söner, seder, riter, osanningar och deras falska skapares utseende.
Religion – som påstår extrema saker utan det minsta bevis – förtjänar inte respekt. Det är en medborgares rättighet och skyldighet att ironisera, satirisera, håna, granska, förvanska, parafrasera och på andra intellektuella sätt att klandra religionen för dess svulstiga påstående om sanningsmonopol och dess behandling av människor genom alla tider.

Religionen har aldrig – aldrig – förtjänat ordet respekt. Den har aldrig visat upp evidensen för innehållet som lett till förtrycket som den förgiftat människan med. Den har aldrig kämpat för de svaga utan att haft en dold agenda framsmidd av teologer som vill ha oändlig makt och sätta folket i bojor samtidigt som de har hyllat det blinda dyrkandet och icke-tänkandet.
Så vad gör en religion och några av dess förgiftade budbärare när en konstnär skapar en rondellhund föreställandes en illiterat ökenbonde som gifte sig med rik änka?
Argumentation i god demokratisk anda?
Nej, religionen gör det religionen alltid har gjort. Den möter ord, bild, och text med blodiga vapen understödda av blodtörstiga brons- och järnålderskrifter som hyllar mördandet.
Det är retoriken från ofriheten.

Och då kommer en demokrat och pekar mot konstnären. Nalin Pekgul tar av sig den socialdemokratiska yttrandefrihetsmasken och klär i sig ”de svagas” dräkt, när hon kritiserar Vilks demokratiska rättigheter. Och kräver respekt.
– För mig är en konstnär någon som slår uppåt, mot överheten. Inte nedåt på en svag grupp som redan ligger, sade hon i TV4. Vilka är de svaga hon vill skydda på bekostnad av yttrandefriheten? Är islam för de svaga?
Tvärtom, religionernas gudar postulerar absolut makt.

Pekguls har en rättighet och en skyldighet att kritisera Vilks. Men det S-kvinnornas ordförande egentligen gör är att totalt resignera för förtryckets och dogmatismens härskarteknik. Nalin Pekgul säger att hon är oroad över att fundamentalisterna får blodad tand av rondellhunden och därmed kan värva europeiska ungmuslimer till den militanta kampen. Detta är skälet till hennes motstånd. Ingenting annat än villkorslös kapitulation.
Att inte kritisera, att inte häda, att inte trampa på någons ömma tå är en politikers medicin på att bota de sjuka extremisterna. Det är självbedrägeri in absurdum och även teokratiernas strategi. Och hennes ignoranta och självömkande påstående att ”Vilks gett sig på just muslimer” är avslöjande från alla vinklar. Är inte det hon säger att islam ska göras ett undantag? Lars Vilks har satiriserat judendomen, men inte judar. Lars Vilks har satiriserat Mohammed och islam, men inte muslimer. Detta är en viktig poäng.

Nalin Pekgul stigmatiserar muslimer, något som blir tydligt i hennes debattartikel på SvD Brännpunkt.
Men än värre är gisslantagandet av ordet kränkt. Vanliga muslimer blir kränkta – förövrigt ett urvattnat ord som tappat innebörden – menar Pekgul. Hur ofta blir inte det sekulära samhället ”kränkt” av religiösa vanföreställningar, traditioner, riter, seder och teologi? Många människor blir ”kränkta” av att SVT visar gudtjänst där det som oftast är barn med som sjunger psalmer. Barn utnyttjas i religiösa syften.
I ett hälsosamt demokratiskt samhälle måste obehag få vara en känsla som får spridas. Pekgul påpekar att ”För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande.”
Detta utlåtande är en parodi på apologetiken.
Att påstå att en hund är oren är stötande, enligt många människor. Att påstå att det är sårande att satirisera över en religionsanstiftare är avslöjande. Pekgul påvisar bara intoleransen inom islam i synnerhet och inom religionen i allmänheten. Religion gör svulstiga påståenden om faktiska händelser. Universums uppkomst, jordens ålder och evolution är inte en trosfråga. Skulle inte en religion som hävdar ”sanningen” hantera en rondellhund, utan att ta till hot om våld?
Skulle inte anhängarna till alltets skapare, som älskar människorna och skyddar dom, klara av kritik?

Respekten för religion har alltid varit oförtjänt och hot, mord, autodaféer, bränningar, tortyr, censur, ofrihet har förångat den minsta gnuttan av den resterande trovärdigheten.
Sanningen är nog att religionen alltid vetat hur osannolikt mytologisk den är. Vilka amsagor de bygger på. Vilken charad den är, framförd av charlataner som utnyttjar just de svaga, de rädda, de utsatta. Försvinner respekten för religionen, så kvävs det sista som teologerna har att spela på – rädslan. Och det är nog det som är anledningen till religiös intolerans – att masspsykosen försvinner och verkligheten med allt lidande, den definitiva döden och orättvisor visar sig vara livet. Då blir desillusionen en misär och uppvaknandet obehagligt.

Avslutnigsvis ska Ayan Hirsi Ali, Taslima Nasreen, Dilsa Demirbag Sten, Nyamko Sabuni och andra modiga kvinnor som slåss mot religiös dogmatik och för friheten äras.
De vet hur ofrihet och religiös respekt ser ut, Nalin Pekgul – glöm aldrig det.
Några av dem försvarade 2006 demokratin i ett manifest tillsammans med bland andra Salman Rushdie.
Ett manifest som återigen är aktuellt.

Den 11 maj 2010 blev Lars Vilks – och demokratin – utsatt för ett övergrepp vid en föreläsning på Uppsala universitet. Islamistiska fascister störde medveten föreläsningen, försökte angripa konstnären och spottade på publiken. Att ett universitet, som är ett monument över fria och vetenskapliga debatter, utsätts för odemokraternas attack är ett nederlag för friheten och yttrandefriheten. De islamistiska extremisterna är knappast ensamma utan delas även av baptistiska pastorer i Vetlanda som vill – i god antidemokratisk ton – bränna böcker offentligt. Religionernas förakt mot pluralism och frihet avslöjas.

Inlägget uppdaterat 2010-05-12

Svenska Dagbladet citerar Pekgul:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pekgul-vilks-sparkar-nedat_4404599.svd

Dagen om mordkomplotterna på Vilks:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205218

Manifest för en ny upplysning:
http://www.dn.se/ledare/manifest-for-en-ny-upplysning-1.716538

Manifestet på engelska:
http://www.meforum.org/998/confronting-islamist-totalitarianism

Ställningstagande för yttrandefrihet, Expressen:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1912084/stallningstagande-for-yttrandefrihet

Nalin Pekgul i Brännpunkt:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-kranka-vanliga-muslimer_4408129.svd

Per Bauhn vid Linnéuniversitetet möter Pekguls tunna retorik:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-far-inte-tas-som-gisslan_4412263.svd

Vilks egna kommentar:
http://audita.se/cgi-bin/db.pl?template_file=artikel.html&text=133

Vilks attackerad i Uppsala:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-vilks-gardagen-var-ett-nederlag-for-alla_4708415.svd

Bra skrivet av DN:s nya kulturchef Björn Wiman:
http://www.dn.se/blogg/wiman/2010/05/11/vad-hander-med-vilks-7188



Kommentar: Religion förtjänar ingen respekt

SVT-programmet Existens avslöjande om fegheten inom kulturlivet är alarmerande. Nobelmuseet har tagit ett steg mot underkastelse och sökt sig till ofrihetens kalla skugga. Museets utställning som handlade om yttrandefrihet och censur blev en tragisk parodi på dess budskap.
Som så ofta ligger respekten för religionen till grund för Nobelmuseets pinsamma och grundlagsföraktande handling.

När museet visade installationen Submission, som är skriven av Aayan Hirsi Ali och Theo van Gogh, så ringde museet imamen Abd al Haqq Kielan som föddes med det mer hedniska namnet Leif Karlsson. Den kände imamen, som är lika ökänd för sina nedvärderande uttalande om kvinnor, tyckte inte om delar i filmen som visar citat från suror som uppmanar till våld mot kvinnor. Den fega museiledningen klippte helt sonika bort det oönskade innehållet. Vad händer med yttrandefriheten när religionen alltid särbehandlas? Tanken är skrämmande, men västvärlden håller på att ta en kliv tillbaka mot medeltiden, där religiös dogmatism styrde informationen.

Ingen institution har förföljt medmänniskor så mycket som religionen. Konstnärer, författare, vetenskapsmän har förföljts, mördats, bränts, torterats och exkommunicerats i namn av ökenreligionernas trångsynte gud. Än idag censurerar muslimska stater litteratur som beskriv som blasfemisk och den katolska kyrkan hade en lista ända till mitten av 60-talet med ”förbjudna” böcker. Både Aayan Hirsi Ali och Elisabeth Ohlson Wallin var med i programmet. Båda två är kvinnor som utmanat religiös dogmatism med ett högt pris. Hirsi Ali fick fly Europa för att undvika att bli mördad av muslimska fascister. Ohlson Wallin blev mordhotad av kristna fanatiker.
Och nu har Nobelmuseet gett dessa grupperingar legitimitet.

Samtidigt har de religiösa krigat mot varandra för att visa vems illusion som har mest vapen, mest trogna i flocken och mest mod. Resultatet har varit död och förintelse.
Ändå är det religionen som kräver respekt och vill lägga munkavle på yttrandefriheten.

Religionen är en påhittad mänsklig konstruktion som ska granskas, får hånas och bör rannsaka dess egna villfarelse, underkastelse, våldsförhärligande, kvinnoförtryck, överdåniga budskap, rätt till sanning, förföljelse, bokbränningar, mord i namn av en bok. Historiskt sett har knappast de religiösa rörelserna förtjänat att bruka ordet respekt. Inte ens i nutid, i en upplyst tid, förtjänar religionerna att hantera ordet respekt. Religionen skriker på respekt när den kritiseras, ett ord den inte förstår, men kräver att den ska användas mot dem. Detta är definitionen på hyckleri. Och den som går religionens väg, antagligen av rädsla vilket är den yttersta fasen av respekt, är redan förlorad. Den är redan underkastad illusionens skrämselpropaganda.
Nej, sannerligen förtjänar inte religion respekt.



Kommentar: Maria Küchens illusion
september 22, 2009, 13:06
Filed under: Filosofi, Konst, Kristdemokraterna, Kristendom, Kultur, Litteratur, Religion, Sekularism

Författarinnan Maria Küchens illusion om kristenheten är häpnadsväckande. I en debattartikel på Dagen.se hävdar hon att Göran Hägglund är en populist som vänder sig till sekulariserade väljare. Hennes dubiösa argumentet är ”Mitt intryck är att Hägglunds populistiska misstänkliggöranden av intellektuell och konstnärlig verksamhet i stället är ett sätt att fiska röster bland sekulära materialistiska svenskar som inte bryr sig ett dugg om det kristna budskapet.”
Påståendet är förljuget och felaktigt, med snudd på den populism som Küchen beskyller kristdemokrater för.

Alla de monoteistiska religionerna har en historisk avsky för det intellektuella. Kristna notoriska autodaféer har bränt, förbjudit och föraktat böcker i namn av en enda. Tarsiotens ideologi – vars hat mot intellektet och hans iver för auktoriteten – renderade i Konstantins kristofascistiska stat.
Katolska kyrkan hade en lista över förbjudna immateriella verk – Index librorum prohibitorum. På den listad fanns namn som Voltaire, Descartes och Nostradamus. Allt för att skydda amsagorna i Boken, allt för att skydda bedrägeriet. Kristendomen är inte den fria konstens beskyddare. Bibeln upprepar att tro och underkastelse är viktigare än rationalitet. Människan straffas för kunskapstörst.

Och är det inte den kunskapstörstens nyfikenheten som har drivit litteraturen och filosofin de senaste seklerna?
Efter den franska revolutionen 1789 växte en intellektuell rörelse fram, sprungen av tröttheten mot kristendomens förakt mot kunskap, konst och litteratur som avslöjade religionernas falskhet och lögner. Den nya rörelsen hyllade den fria konsten, den moderna filosofin och den självständiga tanken. Maria Küchen har fräckheten, den historiska felaktigheten, att påstå att detta är ett kristet budskap. I sanningens namn kan det utan etiska hinder påstås att det Hägglund har basunerat ut är kristna värderingar – inte profana eller världsliga. Är det inte så att Hägglunds ”verkliga folk” är de kristna som röstar på KD – de fundamentalistiska krafterna som avslöjades i statsvetaren Magnus Hagevis undersökning?

På samma gång hävdar ju författarinnan att sekulära människor är lika ointresserade av konst, litteratur och kultur såsom myten om Nasarén. Vilket påhopp mot alla ateistiska, agnostiska och sekulära författare, essäister, krönikörer, diktare, skalder, konstnärer och andra kulturbärare som mördats av kristna fanatiker för deras ”gudsförnekande” konst. Vilket påhopp på samtida intellektuella och konstnärer som mordhotas av religiösa extremister, som får försvara evolutionsteorin mot en förblindad pöbel, som får fly sina länder för monoteismens trångsynthet och som försvarar människors rätt att älska varandra oavsett sexuell läggning.

Maria Küchens illusion:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=181377

Mer om statsvetare Hagevis undersökning:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/08/24/kommentar-kd-fundamentalisternas-parti/

 

 




%d bloggare gillar detta: