Filed under: Expressen, Katolicism, Kristendom, Kultur, Religion, Sekularism, Vatikanen | Etiketter: Marcus Birro
Efter Benedikt XVI plötsliga resignation så klev katolicismens stora apologet i det svenska medielandskapet, Marcus Birro, in i den efterföljande debatten med en ny Expressenkrönika.
Studier har visat att agnostiker och ateister har bättre kunskaper i religionsfrågor än troende och Birros tirad är inget undantag.
Först hävdar han att ”På den plats där Peterskyrkan i Rom ligger stod också Jesus och aposteln Petrus en gång.” Påståendet är uppseendeväckande eftersom Jesus aldrig varit i Rom. Texten reviderades efter några timmar. Den nya versionen löd: ”På den plats där Peterskyrkan i Golanhöjderna ligger stod också Jesus och aposteln Petrus en gång.” Inte heller denna gång fick Birro till det. Peterskyrkan har naturligtvis aldrig funnits på Golanhöjderna.
Utöver Marcus Birros mindre imponerade exegetik så hävdar han att ”I ett globalt perspektiv är Sverige en blindtarm i ishavet. Ändå älskar vi att framhäva oss själva som ett progressivt föredöme i allt.” eftersom vi gillar matematik – ett ämne Birro likställer med vetenskap och irreligiositet – och inte är så illusionerade som han själv är.
Internationellt sett har Sverige en hög trovärdighet när det gäller frågor och hjälp inom biståndsarbete, mänskliga rättigheter, flyktingmottagande och jämställdhet. Enligt Birro är detta sekulära och ytliga förfarande en blindtarm. Metaforen är uppenbar; Sverige kan amputeras utan att världen bryr sig. Det sekulära och demokratiska landet är en onödig biprodukt.
Man kan återigen undra varför Expressen låter en så ensidigt apologetisk skribent verka på redaktionen. Han passar bättre in på den fundamentalistiska tidningen Världen idag.
Eftertext: Det ska påpekas att texten ändrades för en tredje gång på kvällen den 13 februari. Numera står det: ”Jesus stod tillsammans med aposteln Petrus en gång.”
Summering.
Version 1: ”På den plats där Peterskyrkan i Rom ligger stod också Jesus och aposteln Petrus en gång.”
Version 2: ”På den plats där Peterskyrkan i Golanhöjderna ligger stod också Jesus och aposteln Petrus en gång.”
Version 3: ”Jesus stod tillsammans med aposteln Petrus en gång.”
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/birro-sverige-alskar-att-skita-ner-allt-heligt/
Filed under: Antisemetism, Antiteism, Ateism, Darwin, Evangelikalism, Evolution, Filosofi, Judendom, Katolicism, Krig, Kristendom, Kultur, Politik, Rasism, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen
”Vi var övertygade om att människor behöver och kräver denna tro [kristendomen]. Vi har därför åtagit kampen mot den ateistiska rörelsen och att inte bara med ett par teoretiska förklaringar: vi har stämplat ut den.” Adolf Hitler i ett Berlintal, 24 oktober 1933.
Det är uppenbart att många teologer och religiösa apologeter känner till nationalsocialismens icke-ateistiska grund. Men nazism och antisemitism är bland det mest ondsinta och odiösa människan känner till och detta kan inte – för de som förklarar allt med en gudom – härledas till tro. Ändå påstår dessa debattörer ofta att nazismen var ateistisk som en varning på vad irreligiositet skapar. Denna medvetna strategi tycks ha fötts från missförståndet att socialdarwinism, som är en uppsjö av pseudovetenskapliga nonsensläror, är något som sekularister, ateister och darwinister stödjer och finner som moralisk och att det var socialdarwinism som Charles Darwin förespråkade. Det hela är naturligtvis bara hutlöst svammel som har blivit en typ av religiös Godwins lag.
Med en högljudd harkling kan det för det första påstås – med hög trovärdighet – att nationalsocialismen hade varit omöjlig att marknadsföra om det inte funnits ett nästan 1 500 år av gammalt kristet hat mot judar. Martin Luthers antisemitism var aggressiv och hatisk lik den katolska kyrkans men Luthers inflytande över Tysklands morrande antisemitism kan inte underdrivas. När nazisterna kom till makten återtrycktes mycket av Luthers hatlitteratur. Hade ett sådant teologiskt hat inte existerat hade inte människor plötsligt förlikat sig med idén att judarna lika plötsligt var roten till allt ont.
Adolf Hitler själv var, högst sannolikt, en troende katolik som ofta liknade sin mission som gudomlig och svängde med bibliska liknelser. Förutom att han beskriver i Min Kamp att han utför guds arbete, så finns det mängder av tal av den demagogiska österrikaren som understryker hans kristenhet. Historikern och docenten Richard Steigmann-Gall menar att Hitler inte någonsin utryckte idéer som var ateistiska eller agnostiska utan de var strängt teistiska och Hitler jämförde ofta ateism med judisk materialism och bolsjevism. I november 1936 mötte den katolska kardinalen Michael von Faulhaber Adolf Hitler vid dennes residens i Berghof. Efter mötet summerade kardinalen att ”Hitler är djupt religiös och utan tveksamhet lever i en tro på gud”.
SS-soldaterna fick svära trohet till Führern och den allsmäktiga guden. Samtidigt hade soldaterna bältesspännen som förkunnade ”Gott mit uns”. Detta är inte ateism eller ens sekularism. När en stor undersökning genomfördes 1939, efter sex år av diktatur, så erkände sig 54 procent av tyskarna till protestantismen och 40 procent till katolicismen. Några få procent fann andlig glädje i nazifierad hedendom och ariosofi. Endast 1,5 procent bekände att de var icke-troende. Man ska påpeka att olika kristna grupperingar, framförallt katoliker och protestanter, ibland hade inbördes agg emot varandra där förföljelse förekom. Däremot var båda dessa inriktningar fientliga mot Jehovas Vittnen, vilka led en grym förföljelse under andra världskriget. Naturligtvis fanns den mängder av kristna som opponerade sig mot Hitlertyskland och dessa förföljdes och mördades, men knappast på grund av trosfrågor utan av politiska skäl.
Katolska kyrkan hade inga större problem med Hitlerregimen än att Vatikanen undertecknade ett avtal med Nazityskland där man girigt och utan protest ville skola ungdomarna i ariernas nya germanska rike. Avtalet var ett av Tysklands första utrikespolitiska åtagande efter valsegern. I samband med avtalet, 26 april 1933, sade Adolf Hitler att ”Sekulära skolor kan aldrig tolereras eftersom sådana skolor inte har en religiös undervisning, och en allmän moralisk instruktion utan en religiös grund bygger på luft, därför måste alla karaktärsutbildningar och religion härledas från tron.”
Vatikanen hade ju redan samarbetat med fascister i Italien och på många goda punkter kan man likställa fascismen med den katolska högern. Den heliga stolen anklagade ända fram till 60-talet officiellt judarna för deicid – gudsmord. Vatikanens medieapparat L´Osservatore Romana skrev så sent som på 1900-talets början fortfarande om Den vandrande juden-myten och att judar drack kristnas blod. Inte heller bör Vatikanens hjälp, med påve Pius XII:s goda minne, till nazistiska krigsförbrytare att fly från rättvisan till Sydamerika glömmas. År 2000 bad dåvarande påven Johannes Paulus II om ursäkt för kyrkans antisemitism.
Den kristne kompositören Richard Wagner var aktiv i den tyska politiska 1800-tals-debatten och hans Gobineau-påverkade judeförakt lyste i samhällsdiskussionen. Arthur de Gobineau var naturligtvis den franska författare som ansågs vara fadern till rasbiologiska ansatser och fantasierna om arier. Han var djupt from och trodde bibeln var en sann berättelse om människans ursprung. Wagner skrev flera rasistiska och antisemitiska verk. Men den wagnerska släkten hade fler obehagliga överraskningar, för 1908 gifte sig Eva von Bülow, Richard Wagners dotter, med den engelska filosofen och kristne fundamentalisten Huston Stewart Chamberlain. Chamberlain skrev en mängd rasistiska och pro-teutoniska skrifter där han argumenterade för tyskarnas renhet och judarnas avsaknad av religion [sic]. Han försökte även implementera idén att Jesus inte var jude utan en tvättäkta arier.
Samtidigt hatade Chamberlain darwinismen som han tyckte var ”den mest avskyvärda och missriktade läran”. Huston Stewart fick besök av Führern vid ett flertal gånger – ibland tillsammans med Göbbels – vid det wagnerska residenset i Bayreuth. Hans fru Eva var medlem i Kampfbund für deutsche Kultur (KfdK), en organisation som verkade för en ilsk nationalistisk kulturpolitik. Organisationen hade stor inverkan på landets bibliotek och gav ut en svartlista som biblioteken skulle ha som riktlinje. ”Alle Schriften, welche die christliche Religion und ihre Einrichtungen, den Gottesglauben und andere einem gesunden Volksempfinden heiligen Dinge verhöhnen, verumglimpfen oder verächtlich machen.”, var en av riktlinjerna. På svenska lyder det ungefär; ”Alla skrifter som hånar, förminskar eller framställer den kristna religionen och dess inrättningar, gudstron och andra sunda folkkänslor inför det heliga som föraktliga.” Noteras bör att Darwins Om arternas uppkomst inte var halal för de gudfruktiga nazisterna.
Även Winifred Wagner, som var gift med Wagners son Siegfried, var en hängiven nazist och medlem i KfdK. Hon var en personlig vän till Adolf Hitler. Winifred dog 1980 och hann träffa förintelseförnekaren David Irving och förklarade då att ”Hitler fortfarande hade varit välkommen hem till henne”. Kampfbund für deutsche Kultur var grundad av Alfred Rosenberg, den notoriske naziideologen. Rosenberg hade även en fäbless för Positives Christentum (Positiv kristendom) som var en slags nazikristendom som byggde på en arisk kristendom där Jesus hade nordiska karaktärsdrag och kampen mot de materialistiska judarna var en hörnsten. Organisationens flagga var snarlik hakkorsfanan, men i mitten pryddes den vita cirkeln av ett kors. Deutsche Christen, som sedermera blev den Tyska rikskyrkan, erkände dess teologi till positiv kristendom och hyllade Hitler när denne blev rikets diktator. I samband med detta fick kyrkan ett enormt medlemsuppsving.
Paul de Lagarde (1827-1891) var en bitter teolog och exegetiker vars inspiration för de nationalsocialistiska fundamenten inte kan överdrivas. Inte nog med att de Lagarde ansåg att judarna var skadedjur och parasiter, han ville dessutom bygga ett nytt Tyskland på nationell kristendom. Hans verk påverkade skapandet av Positives Christentum och grundlade Alfred Rosenbergs ideologi och därmed NSDAP:s dito. En annan viktigt influens för den nationalsocialistiska födelsen var det kristna partiet Christlich–soziale Partei, CSP, som grundades 1878 av den protestantiska teologen Adolf Stoecker. Partiet förde en hätska antijudisk agenda. Stoecker, som hade en plats i Reichstag, hade ett stort politiskt inflytande och spred judiska konspirationsteorier ända till sin död 1909.
Det fanns förövrigt en mängd partier i Tyskland mellan 1800-talets mitt tills att NSDAP tog makten, som hade en kristen, konservativ och antisemitisk prägel. Det kan förövrigt påpekas – i förbifarten – att Ku Klux Klan reformerades av metodistpastorn William Simmons 1915. Simmons var även slavägare.
Det påstås ibland att det var kristendomen som befriade slavarna, vilket inte kan hävdas beskriva hela sanningen. Bibeln menar att slaveri är en självklarhet och sydstatarna hade ofta den Goda boken som försvar till slaveriet. Än idag finns det kristna rörelser som är starkt rasistiska. I Sydafrika finns Afrikaner Weerstandsbeweging, AWB. Beväpnade och djupt kristna fascister. I USA hittar man hela den kristna identitetsrörelsen och Aryan Nations – båda kristna sekter. Och det omskrivna Society of S:t Pius X, SSPX, den sedevakantistiska utbrytarrörelsen som inte godkände Den heliga stolens påvar efter det Andra Vatikankonciliet, är fortfarande tveksamma till om förintelsen har ägt rum och är mer eller mindre öppet antisemitisk. Den nuvarande påven Benediktus XVI hävde exkommuniceringen mot SSPX 2009. Det finns inget som förhindrar kristendom att kombineras med fascism, nazism och rasism.
Alltså; kristna debattörer, apologeter och försvarare av tron hävdar medvetet att nationalsocialismen är ateistisk och religionsfientlig och insinuerar att detta har ett samband med den ofattbara grymhet som utfördes av dödsbödlarna. Påståendet är alltså inte bara felaktigt utan osmakligt och ovärdigt, eftersom nationalsocialismen har grunder ur kristendomens judehat, auktoritetstro och blinda lydnad. Nationalsocialismen är byggd, inspirerad, och influerad av kristna tänkare som Luther, de Gobineau, Wagner, Stoecker, Chamberlain, de Lagarde, Rosenberg och Hitler. Nazismen hade varit omöjlig utan kristendomen.
Filed under: Bön, Humanisterna, Katolicism, Krönikor, Kristendom, Kultur, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen
Expressen har blivit en megafon för högerkristen propaganda genom Marcus Birros alltmer bisarra krönikor.
Birro, den forne socialistiska apologeten, har vänt sin egen tankeverksamhet från profan materialism till sakral metafysik. Likt Göran Skytte har han mött ökengudens son, människooffret från Nasaret, och missionerar nu den intoleranta Vatikankyrkans teologi. Inte bara från den till Livets Ord knutna pseudoavisan Världen Idag utan även från en av Sveriges största tidningar.
I pekoral efter pekoral bannar Birro det världsliga och pekar med gudomlig auktoritet med sitt heliga pekfinger. Hans enkla och banala evangelium är lika enkelriktat som absurt; utan gudstro finns ingen moral, utan en himmelsk diktator kan människor göra vad de vill. Dessa självavslöjande tirader och mantran skyller på hans egenuppfunna delinkventer: humanister, ateister, vetenskapsmän, icke-troende och exkommunicerade. Och numera – hans förlorade vänster.
För det är bara högerkristna som förstår världens problem enligt poeten, bara bigotta fundamentalister som hjälper världens fattiga och agerar humant.
Samma kristna högerkoalition som vurmar för kristen sionism, för att alla judar ska kunna återsamlas i det ”heliga” landet så att deras frälsare kan leda flocken till jordens undergång och allas vår dom.
Faktum är att både icke-troende vänster och höger hjälper människor i nöd, några av världens största hjälporganisationer och stater som ingriper i konflikthärdar och katastrofområden är sekulära.
Det finns en titanisk skillnad mellan sekulära hjälporganisationer och evangelisk mission – altruismen.
Syftet att hjälpa människor för empatins skull är ofantligt mer hedervärd än de som hjälper för en självvinnande belöning i gudens himmel.
Världens fel och brister är en konsekvens av otro. Vi har mött hans gud ryggen.
Från rännstenen med spyans och alkoholens odör till moralpraktikant och katolsk propagandaminister är det ett förfall. Från ett förfall till ett annat av intellektuell karaktär. Även nykterheten kan vara dekadent och farlig.
Intoleransen märks inte bara i de uttjatade krönikorna utan även direkt i italofilens motstånd för kritik mot hans idéer. I flertalet krönikor har göteborgaren utmålat sig själv som ett mobbningsoffer – en martyr. Slaven till den totalitära guden ogillar – logiskt nog – motstånd, verbalt som textuellt. Det är den dömande och verkställande guden Birro efterlyser. Den medeltida gudomen vars utsända mörkermän mördade, brände, fängslade, torterade och summariskt dömde sina antagonister.
Birro vill inte ha en lallande gud som svävar på moln och är frånvarande.
Det som kännetecknar teokratier är just den intoleransen som Marcus Birro anklagar det sekulära samhället för; avsaknad från empati, totalitarism, dogmatism, laissez-faire-plattityder, intolerans, odemokrati, ofrihet och kollektiv narcissism. Minns hur religionen behandlade folk i Europa när den var stark. Glöm aldrig Vatikanens förtryck mot barn runt om i världen och aidsoffer i Afrika, förträng inte den kristna högerns krav på dödsstraff på homosexuella i några av de afrikanska staterna. Glöm inte steningarna av hjälplösa kvinnor under ayatollornas vanstyre.
Det är hutlöst ignorant och arrogant att åtgärda verklighetens problem med att hylla fantasins delirier.
För en teist är det en mental realitet att hans gud har slaktat oskyldiga barn, kvinnor och män, offrat sin son i en meningslös rit, sanktionerat slaveri, stipulerat diktat som är omöjliga att följa och som kräver fullständig lydnad. Det är inte den svages röst eller empatins försvarare som ljuder i Pentateuken utan rösten av en total makt som aldrig kan röstas bort, ifrågasättas eller störtas.
Även beskyllningarna mot hans delinkventers retorik är kontradiktoriska; ”Klassisk härskarteknik. Att klassa in ett helt gäng människor som dumma”, skriver han och skjuter sig i foten.
Hans klumpiga och drömska försök att bli ny partiledare för KD, understryker verklighetsflykten, där Birro ansåg och anser att Göran Hägglund är för mjuk.
I en ledare för pingsttidningen Dagen den 18 januari skriver Birro att sekulariseringen – med religionsfrihet och religionsfri politik – är en lögn och att friheten är inbillad. Återigen kommer kravet på den verkställande guden som är homofob, dömande och sträng mot barn. Hela ledaren luktar fundamentalism. Samma dag publicerades hans nya krönika i Expressen – som numera låter en kristen fanatiker vråla ut retorik från medeltiden.
Marcus Birro har ingen rätt att begå mened genom att projicera sin hårdföra guds egenskaper till de modiga och fria människor som förkastar samme vålnad, som hjälper andra utan gömda agendor, som kämpar för kvinnors rätt till arbete och egenbestämmande över hennes kropp, som kämpar för barns rättigheter, som kämpar för religionsfrihet och rättvisa. Vi vill inte ha de omänskliga egenskaperna som Marcus Birro hyllar i sin gud.
Vi är medmänskliga, inte medgudomliga.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=285996
Dagen hyllar Birros trångsynthet:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=286649
Moral utan gud.
http://www.dn.se/debatt/mer-religion-leder-inte-till-hogre-offentlig-etik
Uppdaterad version.
Filed under: Idrott, Katolicism, Krönikor, Kristendom, Kultur, Kvinnors rättigheter, OS, Politik, Religion, Sport, Teologi, Vatikanen
Olympiska spelen är nationers lekstuga där mängder av idrottsutövare får chansen att visa upp både sitt ego och sin sport, där noviser och amatörer får visa sin passion för en gren utan en tanke på guld och ära. Bara deltagandet är bekräftelse nog.
För vissa länder är OS mer än individuella prestationer. Det är en arena för politiska system, dogmatism, aggressiv nationalism och dubiösa metoder.
Flera gånger har de olympiska spelen störts av propaganda, bojkotter och politiska rävspel. Senast stormade det i Kina 2008.
Lars Klint – krönikör på Kvällsposten – vill utöka dessa mindre goda sidor med ett nytt teokratisk deltagande. Vatikanstaten.
Med en tillsynes drömsk krönika bygger Klint upp ett scenario där rika katoliker sponsrar religiösa idrottsmän och bygger ett dreamteam i religionens namn.
Skulle detta vara en olympisk tanke – att idrotta för en mytologi med blodiga händer? Korstecknet, som Klint tycks beundra, är ett vanligt sätt att manifestera tacksamhet för katolska idrottsutövare. Naturligtvis är det solipsism och arrogans att tacka människouppfunna gudomer för personliga framgångar. Dessutom är det ett hån mot motståndaren. Vet Lars Klint om att deltagare inte får yttra religiösa budskap under spelen?
Vad skulle vara nästa steg? Ett muslimsk all-star-lag som tävlade för halvmånen, ett lag från Utah som prisade Joseph Smith vid eventuella framgångar? Skulle scientologin få ha ett lag? Eller Jehovas Vittnen? Knappast skulle de få vara tillsammans med det protestantiska laget som föraktar Jehovas Vittnens ogudomliga syn på Jesus. Och vilket lag skulle den fiktiva Jesus, rent spekulativt, heja på?
Lars Klint anmärkningsvärt ignoranta och stupida krönika, är förmodligen några av de mest hårresande rader som skrivits i en större tidning under hela 2000-talet.
Vatikanens hade förmodligen bara ställt upp med manslag. Man får utgå att dessa män även måste påvisa ett heterosexuellt leverne. Den lilla förtryckarstaten ägnar mycket tid att fördöma sexuella minoriteter och bekämpa kondomanvändning. I den officiella deklarationen om den olympiska andan framgår tydligt att tolerans ska främjas och fredstanken frodas. Knappast några av Vatikanens kännetecken.
Klint postulerar att Vatikanens förmodade deltagande i olympiaden skulle bli en publik framgång och höja hela OS-statusen.
Frågan måste ställas; varför skulle Klint önska ett katolskt OS-lag?
Man baxnar.
Klints pekoral:
http://kvp.expressen.se/kronikorer/larsklint/1.2532488/lars-klint-har-vatikanen-en-os-strategi
Filed under: Ateism, Censur, Debatt, Filosofi, Islam, Judendom, Katolicism, Konst, Kreationism, Kristendom, Kultur, Kvinnors rättigheter, Litteratur, Politik, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen, Vetenskap
Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
Glöm inte att ange namn och adress
Kontakta oss på mail:
prenumeration@brightmagasin.se
redaktion@brightmagasin.se
I första numret av Bright kan du läsa om:
Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…
Mer: http://camillagrepe.blogspot.com/2011/04/ny-tidning-mot-religion-och-vidskepelse.html#ixzz1Iaaf6yeP
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255409
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255361
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/south-parks-skapare-gor-musikal-av-mormons-bok
Filed under: Humanisterna, Islam, Kristdemokraterna, Kristendom, Kultur, Rasism, Religion, Sekularism, Skandal, Vetenskap
De mångtaliga debatterna mellan ateister och religiösa har oftast präglats av hård retorik – framförallt i USA . Dock har det alltid funnits en respekt för debatten som åsiktsutväxling och en mänsklig respekt för opponenten. Till och med fundamentalister och charlataner som Al Sharpton et al har alltid berömt meningsmotståndare för deras ärliga argument. Det är viktigt att påpeka att dubiösa metafysiska a priori-utlåtanden har slaktats av upplysningsmännen, men att den intellektuella hederligheten nästan alltid varit intakt.
Sverige – som är förhållandevis fråntaget fundamentalism och kreationism – har på senare tid blivit ett sorgligt undantag, där det i sammanhanget är moderata kristna som far med rena lögner, smutskastning och guilt-by-association-tekniker. Professorn i Etik, Elisabeth Gerle, gav med Svenska kyrkans goda minne och finanser ut en pekoral som jämförde Sverigedemokraterna med humanismen. I en debatt med Christer Sturmark erkände Gerle flera faktafel i sin bok FARLIG FÖRENKLING – Om Religion och Politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna. Boken är full med lögner, insinuationer och missförstånd. Boken debatterades i stora svenska medier där både Gerle och Sturmark lade fram respektive argument. Även initierade bloggare kommenterade fadäsen med den kristna Gerles usla publikation. Till och med Svenska kyrkan påvisade en skepticism mot Uppsalaprofessorns obefintliga hederlighet. En av eftereffekterna av kontroversen blev ett nytt inlägg i Svenska Dagbladet av Linnéuniversitetsdocenten Magnus Hagevi, en statsvetare som ofta skriver om samhället ur ett religionsperspektiv. Hagevi refererade till Gerles pekoral och fortsatte guilt-by-association-tekniken och menar att religionskritiker och indirekt humanister är främlingsfientliga. Detta allvarliga påstående är naturligtvis helt absurt. Humanismen är antirasistisk och värnar människors lika värde kanske högst av alla livsåskådningar. Hagevis och Gerles intentioner verkar att vara att smutskasta de humanistiska och sekulära rörelserna – helt medvetet och utan skrupler. Och den kristna – tveksamma – tankesmedjan Claphaminstitutet nyttjar ohämmat dravlet.
Alternativet är att båda är religiösa och samtidigt titaniskt inkompetenta, vilket då blir en indirekt kritik mot respektive universitet. I så fall borde både Uppsala universitet och Linnéuniversitetet skämmas och dessutom betänka vilka de vill ska nyttja utbildningsmyndigheternas goda namn till intellektuell ohederlighet och falska konstruktioner. Det svenska debattklimatet inom religion och teologi har nått ett lågvattenmärke ovärdigt den akademiska sfären.
Och den leds av moderata kristna.
Det finns rasister som föraktar religion, lika mycket som det finns kristna som föraktar människor av annan hudfärg. Den rasistiska islamkritiken – som är den uteslutande vanligaste – är dock grundad på helt olika preferenser än den humanistiska. Den utgår från rädslan av det främmande, allt från kulturella yttringar såsom språk, seder och bruk till vi-och-dom-mentalitet. Den humanistiska kritiken mot islam är lika som dess kritik mot andra religioner som exempelvis kristendom. Den kritiserar ha-för-sant-påståenden i religionerna och dess självgodhet. Den kritiserar att icke-bevisbara hypoteser styr samhällsfrågor, såsom abort-, forskning- och genuspolitik. Inför kyrkovalet 2009 skröt Sverigedemokraterna om dess kristna värdegrund.
Kristendomen uppfann antisemitismen, utvecklade den och avsade sig den på grund av sekulär etik sprungen från den franska revolutionen. En mängd kristna rörelser har varit djupt rasistiska och fascistiska – något som är fundamentalt inkompatibelt med humanismen. Gerles och Hagevis publikationer är inte bara falska, de är dessutom skott i foten. Inom kommunikationsvetenskapen påvisas propagandans sju verktyg och de båda kristna akademikerna har bränt dem alla – i all sin uselhet.
Hagevis pekoral:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/religionskritiker-ofta-framlingsfientliga_5577641.svd
Sturmark om Claphaminstitutets polemik:
http://www.sturmark.se/?p=448
Felaktigheterna i Gerles pekoral:
http://www.humanisterna.se/pdf/Rattelselista.pdf
Sturmark om Gerles bok:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/27/svenska-kyrkans-p-hopp-p-mig-och-humanisterna-r-direkt-oanst-ndigt
Hagevis rön på Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218447
Dagen om Gerles bok:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=232376
Filed under: Evangelikalism, Kristendom, Kultur, Politik, Religion, Sekularism, Teologi
Religiöst drivna individer har alltid en tendens till solipsism och det finns en korrelation mellan stark tro och hög solipsism. Detta kan mission, vittnesbörd och andra illusioner bekräfta.
Den tämligen olästa författaren och ledarskribenten Birger Thureson skriver i Dagen en opinionsledare som är en stilstudie i solipsism. Via kristen fundamentalism vill Thureson påpeka att ”världen är guds arena”. Det dubiösa inlägget ska sättas in i en kontext kring Almedalsveckan i Visby. Tidningen Dagen storsatsar, med bravur enligt egen ödmjuk utsago, och vill trycka in evangelikala strömningar i den svenska politiken, precis som biskop Koskinen så absurt gjorde vid Sverigedemokraternas tilldelade område i Visby. Sverigedemokraterna har förövrigt ett starkt stöd inom frikyrkorna, inte minst i den pentekostala rörelsen. Något som visat sig både på den kristna dagstidningens hemsida där olika politiska omröstningar genomförts och via olika pingstledares svammel till lokala medier.
Enligt Birger Thuresson är anledningen till storsatsningen av lobbying i den gamla Hansestaden att ”ge ett uttryck för teologisk sanning”. Det är ett häpnadsväckande, arrogant och ignorant påstående som inte bara är osant utan även hånfullt.
En majoritet av jordens befolkning lystrar inte till kristendomens sadomasochistiska röst och dess mytologi. De flesta bekänner sig till andra mytologier, delirier, skrönor och vanföreställningar. En växande del av människosläktet tillber inga gudar utan strävar efter demokratiska, sekulära samhällen med rationalism, humanism och teologiskt fri etik. Den illusoriska Thureson vill attackera det sekulära samhället med amsagor, hävdar att han vet sanningen, påstår att alla andra har fel, att gud ska representeras av den svenska högerkristenheten i Almedalen.
Det är solipsism in absurdum.
Det är dumt. Och i längden farligt.
Thuresons solipsism på Dagen:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218062
Filed under: Abort, Ateism, Evangelikalism, Islam, Judendom, Katolicism, Kreationism, Krig, Kristendom, Kultur, Kvinnors rättigheter, Politik, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen, Vetenskap
TILLÄGG: Se nedanstående länk från ABC News angående den evangelikala missionen i Afrika. MYCKET STÖTANDE
Den kristna kyrkan växer i ett globalt omfång på ett aldrig skådat sätt. Det hävdar Claphamnsistitutets Tuve Skånberg och Carl-Erik Sahlberg. Claphaminstitutet är en tankesmedja bildat av evangelikaner, baptister och pingstvänner eller kort och gott – fundamentalister. I debattartikeln påvisas att det är den karismatiska kristendomen som attraherar nyfrälsta.
Skånberg, känd för sin kreationism och sina motioner om hädelse, och Sahlberg, missionär, vill ha en totalkristen fundamentalistisk stat, detta gör de varken en hemlighet av eller hymlar med. Genom att illustrera kristendomsutövningen i Sverige med jämförelsen att ett sekulärt land motsvarar att ligga i gärdsgårdsserien i fotboll så postuleras drömmen om ett okunskapens land.
Hederlig vetenskap, pluralism och sekularism tillhör den låga divisionen.
Fundamentalism, okunskap och gudsfruktan är i den högsta serien.
Några siffror om Sveriges religiositet avhandlas med att jämföra sociala relationer till invandrare med drogmissbruk och existensiell ”tomhet” – antagligen ateism.
En snusberoende ateistisk kurd är tydligen hin håle själv för bigotterna.
Att SD lockar värdekonservativa kristna väljare är inget mysterium.
Och deras illaluktande skryt är komna ur dubiösa och stötande fakta. Expansionen sker i de fattigaste av jordens hörn. Där kristna ”hjälparbetare” förvägrar svältande människor rätten till hjälp utan att påtvinga amsagor, där kristna organisationer vägrar att dela ut kondomer till en hiv-utsatt befolkning uppbackade av katolska kyrkans eviga lögner. Detta är ett missionens otyg, men också ett missionens seger över de fattiga, de utsatta, de hjälplösa, de desperata, de svaga och de utan val.
Kristendomens frammarsch i Afrika, Asien och Latinamerika är också framgångarna för det beräknande, det lismande, det härskande och det manipulativa.
De outbildade och värnlösa möts av överdådig karismatisk mission som utstrålar styrka men är egentligen strålningen från en extremt otålig religion som föraktar homosexualitet, vetenskap, kvinnors rättigheter, sanning och sekulär etik. Ofriheten och ignoransen tar syre från frihet och kunskap.
Och detta skryter Claphaminstitutets fellows med. Utan att blinka.
Kristendomens härskarapparatur har tidigare missionerat i den – idag – fattiga världen. I Sydamerika mördades, slaktades, indianer med tydliga referenser om synd, blasfemi, Jesus och alla hans bödlar. Slavhandeln backades upp med missionärer och bibliska citat om att en gudagiven slav var en självklarhet. Jesus hade inga problem med slavar – inte ett ord yttrar Nasarén om Gamla testamentets sadism och rasism över icke-människor och kvinnor – så varför ska den klerikala pöbeln göra det?
Västvärldens imperialism, kolonialism, rasism och förtryck är till största del kristendomens. Övergreppen i den gamla världen refererar debattförfattarna med ”kristnandet” och ”när det svarta Afrika i så stor omfattning tar emot det kristna evangeliet under 1900-talet ” beskriver det missionerande och militaristiska förtrycket i Afrika. Hela artikeln genomsyras av revisionism, uselhet och förakt – fundamentalism.
Dagens debattsida:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205651
Claphaminstituitet:
http://claphaminstitutet.se/2010/03/09/kyrkan-vaxer/
Kristianstadsbladets publicering:
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100309/TYCKTTANKT/703099975/1028/ASIKTER/&/Kristen-frammarsch
Tidigare kommentar om Claphaminstitutet:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/08/20/kommentar-fundamentalistisk-abortpolitik/
Se resultatet av den evangelika missionen i Afrika från ABC Nightline VARNING: Mycket stötande:
http://www.youtube.com/watch?v=XIXiNX71coc