Religiovakt


Kommentar: Vatikanen som en olympisk stat.

Olympiska spelen är nationers lekstuga där mängder av idrottsutövare får chansen att visa upp både sitt ego och sin sport, där noviser och amatörer får visa sin passion för en gren utan en tanke på guld och ära. Bara deltagandet är bekräftelse nog.
För vissa länder är OS mer än individuella prestationer. Det är en arena för politiska system, dogmatism, aggressiv nationalism och dubiösa metoder.

Flera gånger har de olympiska spelen störts av propaganda, bojkotter och politiska rävspel. Senast stormade det i Kina 2008.

Lars Klint – krönikör på Kvällsposten – vill utöka dessa mindre goda sidor med ett nytt teokratisk deltagande. Vatikanstaten.
Med en tillsynes drömsk krönika bygger Klint upp ett scenario där rika katoliker sponsrar religiösa idrottsmän och bygger ett dreamteam i religionens namn.

Skulle detta vara en olympisk tanke – att idrotta för en mytologi med blodiga händer? Korstecknet, som Klint tycks beundra, är ett vanligt sätt att manifestera tacksamhet för katolska idrottsutövare. Naturligtvis är det solipsism och arrogans att tacka människouppfunna gudomer för personliga framgångar. Dessutom är det ett hån mot motståndaren. Vet Lars Klint om att deltagare inte får yttra religiösa budskap under spelen?
Vad skulle vara nästa steg? Ett muslimsk all-star-lag som tävlade för halvmånen, ett lag från Utah som prisade Joseph Smith vid eventuella framgångar? Skulle scientologin få ha ett lag? Eller Jehovas Vittnen? Knappast skulle de få vara tillsammans med det protestantiska laget som föraktar Jehovas Vittnens ogudomliga syn på Jesus. Och vilket lag skulle den fiktiva Jesus, rent spekulativt, heja på?
Lars Klint anmärkningsvärt ignoranta och stupida krönika, är förmodligen några av de mest hårresande rader som skrivits i en större tidning under hela 2000-talet.

Vatikanens hade förmodligen bara ställt upp med manslag. Man får utgå att dessa män även måste påvisa ett heterosexuellt leverne. Den lilla förtryckarstaten ägnar mycket tid att fördöma sexuella minoriteter och bekämpa kondomanvändning. I den officiella deklarationen om den olympiska andan framgår tydligt att tolerans ska främjas och fredstanken frodas. Knappast några av Vatikanens kännetecken.

Klint postulerar att Vatikanens förmodade deltagande i olympiaden skulle bli en publik framgång och höja hela OS-statusen.
Frågan måste ställas; varför skulle Klint önska ett katolskt OS-lag?
Man baxnar.

Klints pekoral:
http://kvp.expressen.se/kronikorer/larsklint/1.2532488/lars-klint-har-vatikanen-en-os-strategi



Ny tidning mot religion och vidskepelse

 

Bright är ett ideellt projekt mot religion och vidskepelse
Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
Glöm inte att ange namn och adress
Kontakta oss på mail:
prenumeration@brightmagasin.se
redaktion@brightmagasin.se

I första numret av Bright kan du läsa om:

HBT . Ateism . Vidskepelse . Riddarskolan . Rondellhunden . Katolska kyrkan . Anekdotbevisning . Krucifix i klassrum . Litteratur . Rättegångsgudstjänster . En kvinnokonferens i Kairo

Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…

Mer: http://camillagrepe.blogspot.com/2011/04/ny-tidning-mot-religion-och-vidskepelse.html#ixzz1Iaaf6yeP

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255409
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255361
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/south-parks-skapare-gor-musikal-av-mormons-bok



Kommentar: Den nya svenska kristendomen. En framtidsvision.

Svenska kyrkan tycks vilja bli ett nytt samfund, som likt Jehovas vittnen, grundar sin teologi på Jesus död, men som finnar andra lösningar. Ligger månne en Nordlig kristendom i görningen?

När Calvin och Luther bröt med katolicismen, så blev det radikala förändringar i teologin.
När Svenska kyrkan bryter med Luther och evangelikalismen uppstår den ultraliberala kristsvecismen.
Treenigheten byts ut till att bara tro. Det finns ingen som har rätt, ingen som har fel – bara tron på någon typ av gudom finns. Humanism och sekularism blir fienden, men för kyrkan på en acceptabel nivå – inte på djupt allvar. Det går bra att ljuga om humanismen i böcker, att utmåla de sekulära med ”guilt-by-association” och sedan vara tyst. Andra religioner är bara små missförstånd, några som tappat vägledningen lite. Eller har rätt. Muslimer är bara kristna från andra länder. Jesus dog för dessa människor också och kommer att rädda dem. Men vem vet.
Kvinnopräster och homosexualitet är en självklarhet i den nya ultraliberala kristsvecismen. Att bli ovän med de evangelikala och pentekostala krafterna är tråkigt, men nödvändigt för den nya kyrkans evolution. Till och med den – med globala mått – liberala angelikanska kyrkan buar åt neoteologin. Bibelns nya (senaste) testamente lyfts fram – om det inte är känsliga frågor som att Nasarén införde hotet om ett helvete. Lika bra att bara predika om Jesus, oftast, märkliga kärleksbudskap som var masochistisk. Luthers antisemitism glömmer den nya kyrkan, den är ändå inte eskatologisk driven och tror inte att judarna måste samlas i det heliga landet innan jorden går under.
Det gamla testamentet stryks helt i den kristsvecistiska teologin. Den guden vill väl ingen prata om? Den guden som mördar, skövlar med avundsjuka, psykopati och hot. Som grundar rasism och tillåter slavhandel, kvinnomisshandel, kannibalism och djurmisshandel. Vem vill tro på något sådan fruktansvärt? Idén om himmelriket ska modifieras lite, så att alla kan komma in i den, utan att vara Jesusvänner eller ens bli räddade av honom. En ultraliberal liberalteologi som enbart pratar om analogier och om att allt är rätt och att ingenting är fel.

Konkordieboken är ju inte så vikig för Svenska kyrkan, så den kan försvinna helt i den nya grådaskiga teologin. Den nya kyrkan ska vara neutral. Inget medlemskap i Kyrkornas världsråd eller det Lutherska världsförbundet, inget samröre med Sveriges kristna råd. Där finns ju medlemmar och samfund som tror att Bibeln är sann. Och som är homofobiska, kreationister, abortmotståndare, stamcellsmotståndare, IVF-motståndare och annat som den nya inriktningen är rädda för.

Svenska kyrkan har formats av upplysningen och är till stor del så lik den humanistiska människosynen att det är svårt att skilja ideologierna åt – såvida det inte var tron på det odefinierbara gudomliga.
Kanske var biskopen och kvinnoprästen Eva Brunnes tal i Storkyrkan, starten på det nya samfundet? Brunne blir kristsvecismens Luther. Spekulativt kan det varit sista gången hon nämnde Paulus i en predikan. Han var ju trotsallt en kvinnohatare, antisemit och en föraktare av det intellektuella. Paulus – mannen som hade en tagg i hjärtat, ditsatt av Satan.
Det är inte kul i det nya samfundet. Någon kan bli arg.
Denna gång blev det Sverigedemokraterna som vill ha gammal traditionell kristendom.

Brunnes tal:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228992

SD vill ha lite mer konservativ kristendom:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228921

Tråkigt att SD blir arga, säger Brunne.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/biskop-eva-brunne-alltid-trakigt-nar-manniskor-lamnar-kyrkan_5454041.svd



Kommentar: Förtryckets ursprung

Korrespondenternas senaste program (29 september 2010) med titeln ”Könsapartheid” visade på den tydliga brist av religionskunskap och teologi som generellt genomsyrar annars kompetenta journalister. I programmets slut summerade Bengt Norberg att extremismens rot är sprungen ur 11 september-händelserna. Det är sant att interreligiösa grupperingar och teologiska demagoger har vässat sina pennor, svärd och heliga-bok-spetsar efter de religiösa terrordåden, men de viktigaste anledningarna uteblev. Religiös och teologisk fanatism är svårsåld utan den stora, tysta, moderata flockens välsignelse. Huvudflocken må inte stödja fundamentalisternas officiella gudsplaner, men framförallt kritiserar den inte densamma – i alla fall inte högt, inte tydligt, oftast inte trovärdigt. Ibland hörs kulturrelativistiskt – teologirelativistisk – kritik mot de religionsinfekterade patriarkala gudsmännen. Retoriken är uteslutande alltid sig lik; våra heliga böcker har inte fundamentalisternas synsätt.
Här kommer den andra viktiga anledningen till att extremismen kan frodas – den har rätt.
Bibeln, Tenach, Koranen med dess biböcker torah och haditherna påtalar tydlig att kvinnan är roten till ont, till synd, till frestelse, till dödlighet. Hennes sexualitet är ett hot.

De moderata krafterna, svaga i sin kritik mot extremismen, vet att kvinnoföraktet är av gud given. Därav mister eventuella försök att gå till motangrepp mot den religiöst sexistiska dogmatiken sin udd. En sådan kritik, skulle i längden vara kritik mot guds ord. Denna typ av tankefel är möjlig eftersom respekten i det sekulära samhället är oförtjänt stor till den liberalreligiösa massan. Kritiken sker mot fundamentalism – inte mot religion som ideologi. Samma fenomen kan tydas i ”evolutionsdebatten” och andra spörsmål där de abrahamitiska religionernas lögner påverkar agendan.

Göran Hägglund skulle aldrig peka handen mot en nyinvald riksdagsledamot som Tuve Skånberg och kalla honom fundamentalist. Anledningen är teologiskt enkel. Skånberg har bibelstöd för hans fördomsfullhet, arrogans och ignorans. Hägglund skulle alltså samtidigt kritisera den Goda Boken.
Dessutom kan det postuleras att KD-ledaren har en viss förståelse för Skånbergs ståndpunkt. De delar trots allt samma illusoriska världsbild.

Ett tredje skäl är den typ av omdop av ordet religion till ordet politik, som allt oftare används av de moderat troende samhällsdebattörerna. Religiös fundamentalism är en konsekvens av politik inte av religion. Denna hopplöst förfalskade retorik fungerar beklämmande väl i oinitierade kretsar. Både Bush- och Blairadministrationerna påvisade tydlig påverkan av kristen dogmatism. I Bushfallet helt öppet och i Blairs fall mer dolt. Den förre premiärministern avslöjade dock efteråt att han agerat politiskt med kristna ögon genom hela sin mandatperiod. Numera ledar han en multireligiös stiftelse som vill ha mer religiositet på jorden. Deras kristna allians startade två krig. I Saudiarabien och andra teokratier är det enbart religiös dogmatik som styr länderna – styrt av mullor, imamer, ayatollor, shariajurister och andra charlataner.

Det största gisslet är definitionen av problemet och dess orsak-verkan-samband.
Kalla problemet för var det är; religion. Och därefter syns det att religionen skapar politiken – inte tvärtom. Inte hos fanatikerna och inte hos de tysta moderata utövarna.

Vidare läsning:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/10/14/kommentar-den-abrahamska-kvinnosynen/

Länkning till Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228034

Korrespondenterna på Sveriges television:
http://svt.se/2.136479/1.2164142/del_4_konsapartheid?lid=puff_2114464&lpos=lasMer



Kommentar: När fundamentalister styr forskningen

Ett av Obamas första beslut som nytillträdd president var att tillåta statlig stamcellsforskning i USA. Detta kunde bli ett av hans viktigaste beslut under hela mandatperioden.
Både ärkepappan Bush och hans religiöst förvirrade söner var fanatiska motståndare mot stamcellsforskningen och alla är de förespråkare till ”Pro-life”-rörelsen. På ytan är rörelsen till för att värna medicinsk etik och därmed vill den förbjuda stamcellsforskning och abort, men under ytan är det en fundamentalistisk kristen lobbygrupp. Själva namnet är ju dessutom helt befängt, eftersom den amerikanska delen av rörelsen är för dödsstraff. Bättre döda en vuxen människa med en hjärna, känslor och familj än att förstöra en klump av celler, tycks vara det ignoranta ledmotivet. Då den sedvanliga kristna ångestretoriken – självförnedrande och masochistiskt – påstår att vi alla föds skyldiga, så kan ju knappast skuldfrågan vara av avgörande syfte.

Att Obamas tilltänkta önskemål om att tillåta federal forskning nu går – med största sannolikhet – i graven, är en seger för teokraterna och en förlust för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Att kristna fanatiker står i vägen för en medicinsk revolution grundar sig i framförallt två ståndpunkter. Först finns det en falsk själsmatematik och för det andra finns den sadomasochistiska hyllningen till lidandet i kristendomens teologi. Något som även kan avslöjas i debatten om den eventuella rätten att dö vid dödligt obotliga sjukdomar.
Vissa kristna tycker dock embryonal stamcellsforskning är etisk om den utförs på djur – bland annat Vatikanen. Djur är som bekant satta på jorden för ”människan att göra vad hon vill med”. Teologiskt hyckleri.

Detta är fakta. Vid stamcellsforskning används ett embryo – en blastocyt. Denna blastocyt består av 150-200 celler och kan vara det mest hoppingivande och livräddande kluster som någonsin existerat.
I teorin kan alla sjukdomar som existerar på jorden botas eftersom stamcellerna kan utvecklas till vilken vävnad som helst i kroppen. Pro-Life-bluffmakarna hävdar att denna blastocyt har en själ vilket betyder att det är mord att hindra den från att bli en person.
Det kan påpekas att en flugas hjärna består av 100 000 celler.
Teoretiskt sätt skulle alla celler i en människa resultera i ett annat liv. En normal nattlig sädestömning skulle  – enligt fundamentalisternas retorik – kunna göra tonårspojkar till potentiella mördare.
Dessutom kan vissa stamceller tas från navelsträngen. Men hur de gudfruktiga ställer sig inför den frågan tycks vara obesvarad.  

Som en sista ståndpunkt kan det understrykas att ungefär hälften av alla graviditeter slutar i spontan abort, uteslutande utan att kvinnan känt till graviditeten. Tjugo procent av graviditeter, där kvinnan vet om det, blir till missfall. Ingen har uttryckt det bättre än neurobiologen och författaren Sam Harris.
– Om gud existerar är han den flitigaste aborteraren av dem alla.

Stamcellsfrågan i USA styrs av fanatiker, precis som debatten om afghanska kvinnors orätt till att vägra sex styrs av shiamuslimska diton. Teokrater vänder rationaliteten och mänskligheten ryggen.

Obamas regering kommer att överklaga beslutet via appellationsdomstolen, meddelade justitiedepartementet efter det tillfälliga beslutet om forskningsstopp blev officiellt.

Samtidigt börjar europeiska värdekonservativa katoliker med Comece i spetsen att protestera mot EU-förslag om minskade djurförsök.

Dagen om saken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=222700

SvD rapporterar:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nej-till-stamcellsforskning-i-usa_5178413.svd

Tidningen Natures blogg:
http://blogs.nature.com/news/thegreatbeyond/2010/08/us_judge_puts_temporarly_block.html

Henrik Brändén – molekylärbiolog:
http://henrikbranden.se/2010/08/24/usa-och-embryonala-stamceller-bakat-framat-stopp/

Svd – Obamas regering överklagar:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/obama-overklagar-stamcellsstopp_5186583.svd

Kristna upprörs av stamcellsforskning:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forsoksdjur-byts-mot-stamcell_5257967.svd



Kommentar: Claphaminstitutets fundamentalism avslöjad

TILLÄGG: Se nedanstående länk från ABC News angående den evangelikala missionen i Afrika. MYCKET STÖTANDE

Den kristna kyrkan växer i ett globalt omfång på ett aldrig skådat sätt. Det hävdar Claphamnsistitutets Tuve Skånberg och Carl-Erik Sahlberg. Claphaminstitutet är en tankesmedja bildat av evangelikaner, baptister och pingstvänner eller kort och gott – fundamentalister. I debattartikeln påvisas att det är den karismatiska kristendomen som attraherar nyfrälsta.

Skånberg, känd för sin kreationism och sina motioner om hädelse, och Sahlberg, missionär, vill ha en totalkristen fundamentalistisk stat, detta gör de varken en hemlighet av eller hymlar med. Genom att illustrera kristendomsutövningen i Sverige med jämförelsen att ett sekulärt land motsvarar att ligga i gärdsgårdsserien i fotboll så postuleras drömmen om ett okunskapens land.
Hederlig vetenskap, pluralism och sekularism tillhör den låga divisionen.
Fundamentalism, okunskap och gudsfruktan är i den högsta serien.

Några siffror om Sveriges religiositet avhandlas med att jämföra sociala relationer till invandrare med drogmissbruk och existensiell ”tomhet” – antagligen ateism.
En snusberoende ateistisk kurd är tydligen hin håle själv för bigotterna.
Att SD lockar värdekonservativa kristna väljare är inget mysterium.

Och deras illaluktande skryt är komna ur dubiösa och stötande fakta. Expansionen sker i de fattigaste av jordens hörn. Där kristna ”hjälparbetare” förvägrar svältande människor rätten till hjälp utan att påtvinga amsagor, där kristna organisationer vägrar att dela ut kondomer till en hiv-utsatt befolkning uppbackade av katolska kyrkans eviga lögner. Detta är ett missionens otyg, men också ett missionens seger över de fattiga, de utsatta, de hjälplösa, de desperata, de svaga och de utan val.
Kristendomens frammarsch i Afrika, Asien och Latinamerika är också framgångarna för det beräknande, det lismande, det härskande och det manipulativa.
De outbildade och värnlösa möts av överdådig karismatisk mission som utstrålar styrka men är egentligen strålningen från en extremt otålig religion som föraktar homosexualitet, vetenskap, kvinnors rättigheter, sanning och sekulär etik. Ofriheten och ignoransen tar syre från frihet och kunskap.
Och detta skryter Claphaminstitutets fellows med. Utan att blinka.

Kristendomens härskarapparatur har tidigare missionerat i den – idag – fattiga världen. I Sydamerika mördades, slaktades, indianer med tydliga referenser om synd, blasfemi, Jesus och alla hans bödlar. Slavhandeln backades upp med missionärer och bibliska citat om att en gudagiven slav var en självklarhet. Jesus hade inga problem med slavar – inte ett ord yttrar Nasarén om Gamla testamentets sadism och rasism över icke-människor och kvinnor – så varför ska den klerikala pöbeln göra det?
Västvärldens imperialism, kolonialism, rasism och förtryck är till största del kristendomens. Övergreppen i den gamla världen refererar debattförfattarna med ”kristnandet” och ”när det svarta Afrika i så stor omfattning tar emot det kristna evangeliet under 1900-talet ” beskriver det missionerande och militaristiska förtrycket i Afrika. Hela artikeln genomsyras av revisionism, uselhet och förakt – fundamentalism.

Dagens debattsida:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205651

Claphaminstituitet:
http://claphaminstitutet.se/2010/03/09/kyrkan-vaxer/

Kristianstadsbladets publicering:
http://www.kristianstadsbladet.se/article/20100309/TYCKTTANKT/703099975/1028/ASIKTER/&/Kristen-frammarsch

Tidigare kommentar om Claphaminstitutet:
https://religiovakt.wordpress.com/2009/08/20/kommentar-fundamentalistisk-abortpolitik/

Se resultatet av den evangelika missionen i Afrika från ABC Nightline VARNING: Mycket stötande:
http://www.youtube.com/watch?v=XIXiNX71coc



Kommentar: Lars Vilks och yttrandefrihet

Lars Vilks konstnärliga parafras av Mohammed är en rättighet i en demokrati med hedervärd yttrandefrihet. Ibland även en skyldighet. Konsten har alltid legat i framkanten av kritiken mot samhället, människan och kulturen. Detta är en av anledningarna till occidentens vägran att kompromissa mot yttrandefriheten, inte vika en tum, inte falla efter för hot, inte tystas.
I många länder är politisk, kulturell och religiös kritik begränsad eller totalförbjuden och deras gemensamma nämnare är dogmatism – politisk men framförallt religiös.

Teokraterna och fundamentalisterna har alltid varit en humorbefriad skara av intoleranta, självbelåtna, osjälvkritiska och irrationella mobbare och mördare. Hur många som mördats på grund av blasfemi – tolkat av den teistiska pöbeln – är oklart, men summan är genant för alla – utom fundamentalisterna.
Respekt – ett begrepp utslungat av apologeter som kräver det, utan att förstå dess innebörd – är ordet som den religiösa massan har vattnat det sekulära samhället med. Respekt för religionen, respekt för gudarna, deras budbärare, profeter, söner, seder, riter, osanningar och deras falska skapares utseende.
Religion – som påstår extrema saker utan det minsta bevis – förtjänar inte respekt. Det är en medborgares rättighet och skyldighet att ironisera, satirisera, håna, granska, förvanska, parafrasera och på andra intellektuella sätt att klandra religionen för dess svulstiga påstående om sanningsmonopol och dess behandling av människor genom alla tider.

Religionen har aldrig – aldrig – förtjänat ordet respekt. Den har aldrig visat upp evidensen för innehållet som lett till förtrycket som den förgiftat människan med. Den har aldrig kämpat för de svaga utan att haft en dold agenda framsmidd av teologer som vill ha oändlig makt och sätta folket i bojor samtidigt som de har hyllat det blinda dyrkandet och icke-tänkandet.
Så vad gör en religion och några av dess förgiftade budbärare när en konstnär skapar en rondellhund föreställandes en illiterat ökenbonde som gifte sig med rik änka?
Argumentation i god demokratisk anda?
Nej, religionen gör det religionen alltid har gjort. Den möter ord, bild, och text med blodiga vapen understödda av blodtörstiga brons- och järnålderskrifter som hyllar mördandet.
Det är retoriken från ofriheten.

Och då kommer en demokrat och pekar mot konstnären. Nalin Pekgul tar av sig den socialdemokratiska yttrandefrihetsmasken och klär i sig ”de svagas” dräkt, när hon kritiserar Vilks demokratiska rättigheter. Och kräver respekt.
– För mig är en konstnär någon som slår uppåt, mot överheten. Inte nedåt på en svag grupp som redan ligger, sade hon i TV4. Vilka är de svaga hon vill skydda på bekostnad av yttrandefriheten? Är islam för de svaga?
Tvärtom, religionernas gudar postulerar absolut makt.

Pekguls har en rättighet och en skyldighet att kritisera Vilks. Men det S-kvinnornas ordförande egentligen gör är att totalt resignera för förtryckets och dogmatismens härskarteknik. Nalin Pekgul säger att hon är oroad över att fundamentalisterna får blodad tand av rondellhunden och därmed kan värva europeiska ungmuslimer till den militanta kampen. Detta är skälet till hennes motstånd. Ingenting annat än villkorslös kapitulation.
Att inte kritisera, att inte häda, att inte trampa på någons ömma tå är en politikers medicin på att bota de sjuka extremisterna. Det är självbedrägeri in absurdum och även teokratiernas strategi. Och hennes ignoranta och självömkande påstående att ”Vilks gett sig på just muslimer” är avslöjande från alla vinklar. Är inte det hon säger att islam ska göras ett undantag? Lars Vilks har satiriserat judendomen, men inte judar. Lars Vilks har satiriserat Mohammed och islam, men inte muslimer. Detta är en viktig poäng.

Nalin Pekgul stigmatiserar muslimer, något som blir tydligt i hennes debattartikel på SvD Brännpunkt.
Men än värre är gisslantagandet av ordet kränkt. Vanliga muslimer blir kränkta – förövrigt ett urvattnat ord som tappat innebörden – menar Pekgul. Hur ofta blir inte det sekulära samhället ”kränkt” av religiösa vanföreställningar, traditioner, riter, seder och teologi? Många människor blir ”kränkta” av att SVT visar gudtjänst där det som oftast är barn med som sjunger psalmer. Barn utnyttjas i religiösa syften.
I ett hälsosamt demokratiskt samhälle måste obehag få vara en känsla som får spridas. Pekgul påpekar att ”För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande.”
Detta utlåtande är en parodi på apologetiken.
Att påstå att en hund är oren är stötande, enligt många människor. Att påstå att det är sårande att satirisera över en religionsanstiftare är avslöjande. Pekgul påvisar bara intoleransen inom islam i synnerhet och inom religionen i allmänheten. Religion gör svulstiga påståenden om faktiska händelser. Universums uppkomst, jordens ålder och evolution är inte en trosfråga. Skulle inte en religion som hävdar ”sanningen” hantera en rondellhund, utan att ta till hot om våld?
Skulle inte anhängarna till alltets skapare, som älskar människorna och skyddar dom, klara av kritik?

Respekten för religion har alltid varit oförtjänt och hot, mord, autodaféer, bränningar, tortyr, censur, ofrihet har förångat den minsta gnuttan av den resterande trovärdigheten.
Sanningen är nog att religionen alltid vetat hur osannolikt mytologisk den är. Vilka amsagor de bygger på. Vilken charad den är, framförd av charlataner som utnyttjar just de svaga, de rädda, de utsatta. Försvinner respekten för religionen, så kvävs det sista som teologerna har att spela på – rädslan. Och det är nog det som är anledningen till religiös intolerans – att masspsykosen försvinner och verkligheten med allt lidande, den definitiva döden och orättvisor visar sig vara livet. Då blir desillusionen en misär och uppvaknandet obehagligt.

Avslutnigsvis ska Ayan Hirsi Ali, Taslima Nasreen, Dilsa Demirbag Sten, Nyamko Sabuni och andra modiga kvinnor som slåss mot religiös dogmatik och för friheten äras.
De vet hur ofrihet och religiös respekt ser ut, Nalin Pekgul – glöm aldrig det.
Några av dem försvarade 2006 demokratin i ett manifest tillsammans med bland andra Salman Rushdie.
Ett manifest som återigen är aktuellt.

Den 11 maj 2010 blev Lars Vilks – och demokratin – utsatt för ett övergrepp vid en föreläsning på Uppsala universitet. Islamistiska fascister störde medveten föreläsningen, försökte angripa konstnären och spottade på publiken. Att ett universitet, som är ett monument över fria och vetenskapliga debatter, utsätts för odemokraternas attack är ett nederlag för friheten och yttrandefriheten. De islamistiska extremisterna är knappast ensamma utan delas även av baptistiska pastorer i Vetlanda som vill – i god antidemokratisk ton – bränna böcker offentligt. Religionernas förakt mot pluralism och frihet avslöjas.

Inlägget uppdaterat 2010-05-12

Svenska Dagbladet citerar Pekgul:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pekgul-vilks-sparkar-nedat_4404599.svd

Dagen om mordkomplotterna på Vilks:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205218

Manifest för en ny upplysning:
http://www.dn.se/ledare/manifest-for-en-ny-upplysning-1.716538

Manifestet på engelska:
http://www.meforum.org/998/confronting-islamist-totalitarianism

Ställningstagande för yttrandefrihet, Expressen:
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1912084/stallningstagande-for-yttrandefrihet

Nalin Pekgul i Brännpunkt:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-kranka-vanliga-muslimer_4408129.svd

Per Bauhn vid Linnéuniversitetet möter Pekguls tunna retorik:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/friheten-far-inte-tas-som-gisslan_4412263.svd

Vilks egna kommentar:
http://audita.se/cgi-bin/db.pl?template_file=artikel.html&text=133

Vilks attackerad i Uppsala:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lars-vilks-gardagen-var-ett-nederlag-for-alla_4708415.svd

Bra skrivet av DN:s nya kulturchef Björn Wiman:
http://www.dn.se/blogg/wiman/2010/05/11/vad-hander-med-vilks-7188




%d bloggare gillar detta: