Postat i: Bön, Humanisterna, Katolicism, Krönikor, Kristendom, Kultur, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen
När mörkret faller stiger bigotteriet. Marcus Birro, den gamle socialismapolgeten, har vänt sin egen tankeverksamhet från existentiell materialism till sakral metafysik. Likt Göran Skytte har han mött ökengudens son, människooffret från Nasaret, och missionerar nu den intoleranta Vatikankyrkans teologi. Inte bara från den till Livets Ord knutna pseudoavisan Världen Idag utan även från en av Sveriges största kvällstidningar. Pekoral efter pekoral bannar Birro det världsliga och pekar med gudomlig auktoritet med sitt heliga pekfinger. Hans enkla och banala evangelium är lika enkelriktat som absurt; utan gudstro finns ingen moral, utan en himmelsk diktator kan människor göra vad de vill. Dessa självavslöjande tirader och mantran skyller på hans egenuppfunna delinkventer: humanister, ateister, vetenskapsmän, icke-troende och exkommunicerade.
Världens fel och brister är en konsekvens av otro. Vi har mött hans gud ryggen.
Från rännstenen med spyornas och alkoholens odörer till moralpraktikant och katolsk propagandaminister är det ett förfall. Från ett förfall till ett annat av intellektuell karaktär. Även nykterheten kan vara dekadent och farlig.
Intoleransen märks inte bara i de uttjatade krönikorna utan även direkt i italofilens motstånd för kritik mot hans idéer. Slaven till den totalitära guden ogillar – logiskt nog – motstånd – verbalt som textuellt. Det är den dömande och verkställande guden Birro efterlyser. Den medeltida gudomen vars utsända mörkermän mördade, brände, fängslade, torterade och summariskt dömde sina antagonister.
Birro vill inte ha en lallande gud som svävar på moln och är frånvarande.
Det som kännetecknar teokratier är just den intoleransen som Marcus Birro anklagar det sekulära samhället för; avsaknad från empati, totalitarism, dogmatism, laissez-faire-plattityder, intolerans, odemokrati, ofrihet och kollektiv narcissism.
Det är hutlöst ignorant och arrogant att åtgärda verklighetens problem med att hylla fantasins delirier.
Glöm inte att för en teist är det en mental realitet att hans gud har slaktat oskyldiga barn, kvinnor och män, offrat sin son i en meningslös rit, sanktionerat slaveri, stipulerat diktat som är omöjliga att följa och som kräver fullständig lydnad. Det är inte den svages röst eller empatins försvarare som ljuder i Pentateuken utan rösten av en total makt som aldrig kan röstas bort, ifrågasättas eller störtas.
Marcus Birro har ingen rätt att begå mened genom att överföra sin guds egenskaper till de modiga och fria människor som förkastar samme våldnad. Vi vill inte ha de omänskliga egenskaperna. Vi är medmänskliga, inte medgudomliga.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=285996
Dagen hyllar Birros trångsynthet:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=286649
Moral utan gud.
http://www.dn.se/debatt/mer-religion-leder-inte-till-hogre-offentlig-etik
Postat i: Idrott, Katolicism, Krönikor, Kristendom, Kultur, Kvinnors rättigheter, OS, Politik, Religion, Sport, Teologi, Vatikanen
Olympiska spelen är nationers lekstuga där mängder av idrottsutövare får chansen att visa upp både sitt ego och sin sport, där noviser och amatörer får visa sin passion för en gren utan en tanke på guld och ära. Bara deltagandet är bekräftelse nog.
För vissa länder är OS mer än individuella prestationer. Det är en arena för politiska system, dogmatism, aggressiv nationalism och dubiösa metoder.
Flera gånger har de olympiska spelen störts av propaganda, bojkotter och politiska rävspel. Senast stormade det i Kina 2008.
Lars Klint – krönikör på Kvällsposten – vill utöka dessa mindre goda sidor med ett nytt teokratisk deltagande. Vatikanstaten.
Med en tillsynes drömsk krönika bygger Klint upp ett scenario där rika katoliker sponsrar religiösa idrottsmän och bygger ett dreamteam i religionens namn.
Skulle detta vara en olympisk tanke – att idrotta för en mytologi med blodiga händer? Korstecknet, som Klint tycks beundra, är ett vanligt sätt att manifestera tacksamhet för katolska idrottsutövare. Naturligtvis är det solipsism och arrogans att tacka människouppfunna gudomer för personliga framgångar. Dessutom är det ett hån mot motståndaren. Vet Lars Klint om att deltagare inte får yttra religiösa budskap under spelen?
Vad skulle vara nästa steg? Ett muslimsk all-star-lag som tävlade för halvmånen, ett lag från Utah som prisade Joseph Smith vid eventuella framgångar? Skulle scientologin få ha ett lag? Eller Jehovas Vittnen? Knappast skulle de få vara tillsammans med det protestantiska laget som föraktar Jehovas Vittnens ogudomliga syn på Jesus. Och vilket lag skulle den fiktiva Jesus, rent spekulativt, heja på?
Lars Klint anmärkningsvärt ignoranta och stupida krönika, är förmodligen några av de mest hårresande rader som skrivits i en större tidning under hela 2000-talet.
Vatikanens hade förmodligen bara ställt upp med manslag. Man får utgå att dessa män även måste påvisa ett heterosexuellt leverne. Den lilla förtryckarstaten ägnar mycket tid att fördöma sexuella minoriteter och bekämpa kondomanvändning. I den officiella deklarationen om den olympiska andan framgår tydligt att tolerans ska främjas och fredstanken frodas. Knappast några av Vatikanens kännetecken.
Klint postulerar att Vatikanens förmodade deltagande i olympiaden skulle bli en publik framgång och höja hela OS-statusen.
Frågan måste ställas; varför skulle Klint önska ett katolskt OS-lag?
Man baxnar.
Klints pekoral:
http://kvp.expressen.se/kronikorer/larsklint/1.2532488/lars-klint-har-vatikanen-en-os-strategi
Postat i: Ateism, Censur, Debatt, Filosofi, Islam, Judendom, Katolicism, Konst, Kreationism, Kristendom, Kultur, Kvinnors rättigheter, Litteratur, Politik, Religion, Sekularism, Teologi, Vatikanen, Vetenskap
-
- Bright
Prenumerera genom att sätta in 150 kr (4 nr) på
Pg 593068-0 eller Bg 737-3061
Glöm inte att ange namn och adress
Kontakta oss på mail:
prenumeration@brightmagasin.se
redaktion@brightmagasin.se
I första numret av Bright kan du läsa om:
Egyptens hotade kulturarv . Religionskritiska pionjärer . Kyrkans grepp över skolan . Skapelsetroende NO-lärare . Kulturrelativism inom RFSU . Kåserier och essäer samt om en hel del annat…
Mer: http://camillagrepe.blogspot.com/2011/04/ny-tidning-mot-religion-och-vidskepelse.html#ixzz1Iaaf6yeP
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255409
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=255361
http://www.dn.se/kultur-noje/scen/south-parks-skapare-gor-musikal-av-mormons-bok
Postat i: Humanisterna, Islam, Kristdemokraterna, Kristendom, Kultur, Rasism, Religion, Sekularism, Skandal, Vetenskap
De mångtaliga debatterna mellan ateister och religiösa har oftast präglats av hård retorik – framförallt i USA . Dock har det alltid funnits en respekt för debatten som åsiktsutväxling och en mänsklig respekt för opponenten. Till och med fundamentalister och charlataner som Al Sharpton et al har alltid berömt meningsmotståndare för deras ärliga argument. Det är viktigt att påpeka att dubiösa metafysiska a priori-utlåtanden har slaktats av upplysningsmännen, men att den intellektuella hederligheten nästan alltid varit intakt.
Sverige – som är förhållandevis fråntaget fundamentalism och kreationism – har på senare tid blivit ett sorgligt undantag, där det i sammanhanget är moderata kristna som far med rena lögner, smutskastning och guilt-by-association-tekniker. Professorn i Etik, Elisabeth Gerle, gav med Svenska kyrkans goda minne och finanser ut en pekoral som jämförde Sverigedemokraterna med humanismen. I en debatt med Christer Sturmark erkände Gerle flera faktafel i sin bok FARLIG FÖRENKLING – Om Religion och Politik utifrån Sverigedemokraterna och Humanisterna. Boken är full med lögner, insinuationer och missförstånd. Boken debatterades i stora svenska medier där både Gerle och Sturmark lade fram respektive argument. Även initierade bloggare kommenterade fadäsen med den kristna Gerles usla publikation. Till och med Svenska kyrkan påvisade en skepticism mot Uppsalaprofessorns obefintliga hederlighet. En av eftereffekterna av kontroversen blev ett nytt inlägg i Svenska Dagbladet av Linnéuniversitetsdocenten Magnus Hagevi, en statsvetare som ofta skriver om samhället ur ett religionsperspektiv. Hagevi refererade till Gerles pekoral och fortsatte guilt-by-association-tekniken och menar att religionskritiker och indirekt humanister är främlingsfientliga. Detta allvarliga påstående är naturligtvis helt absurt. Humanismen är antirasistisk och värnar människors lika värde kanske högst av alla livsåskådningar. Hagevis och Gerles intentioner verkar att vara att smutskasta de humanistiska och sekulära rörelserna – helt medvetet och utan skrupler. Och den kristna – tveksamma – tankesmedjan Claphaminstitutet nyttjar ohämmat dravlet.
Alternativet är att båda är religiösa och samtidigt titaniskt inkompetenta, vilket då blir en indirekt kritik mot respektive universitet. I så fall borde både Uppsala universitet och Linnéuniversitetet skämmas och dessutom betänka vilka de vill ska nyttja utbildningsmyndigheternas goda namn till intellektuell ohederlighet och falska konstruktioner. Det svenska debattklimatet inom religion och teologi har nått ett lågvattenmärke ovärdigt den akademiska sfären.
Och den leds av moderata kristna.
Det finns rasister som föraktar religion, lika mycket som det finns kristna som föraktar människor av annan hudfärg. Den rasistiska islamkritiken – som är den uteslutande vanligaste – är dock grundad på helt olika preferenser än den humanistiska. Den utgår från rädslan av det främmande, allt från kulturella yttringar såsom språk, seder och bruk till vi-och-dom-mentalitet. Den humanistiska kritiken mot islam är lika som dess kritik mot andra religioner som exempelvis kristendom. Den kritiserar ha-för-sant-påståenden i religionerna och dess självgodhet. Den kritiserar att icke-bevisbara hypoteser styr samhällsfrågor, såsom abort-, forskning- och genuspolitik. Inför kyrkovalet 2009 skröt Sverigedemokraterna om dess kristna värdegrund.
Kristendomen uppfann antisemitismen, utvecklade den och avsade sig den på grund av sekulär etik sprungen från den franska revolutionen. En mängd kristna rörelser har varit djupt rasistiska och fascistiska – något som är fundamentalt inkompatibelt med humanismen. Gerles och Hagevis publikationer är inte bara falska, de är dessutom skott i foten. Inom kommunikationsvetenskapen påvisas propagandans sju verktyg och de båda kristna akademikerna har bränt dem alla – i all sin uselhet.
Hagevis pekoral:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/religionskritiker-ofta-framlingsfientliga_5577641.svd
Sturmark om Claphaminstitutets polemik:
http://www.sturmark.se/?p=448
Felaktigheterna i Gerles pekoral:
http://www.humanisterna.se/pdf/Rattelselista.pdf
Sturmark om Gerles bok:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/27/svenska-kyrkans-p-hopp-p-mig-och-humanisterna-r-direkt-oanst-ndigt
Hagevis rön på Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218447
Dagen om Gerles bok:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=232376
Postat i: Evangelikalism, Filosofi, Humanisterna, Humor, Judendom, Katolicism, Kreationism, Kristdemokraterna, Kristendom, Kvinnors rättigheter, Politik, Religion, Sekularism, Stamcellsforskning, Teologi
Svenska kyrkan tycks vilja bli ett nytt samfund, som likt Jehovas vittnen, grundar sin teologi på Jesus död, men som finnar andra lösningar. Ligger månne en Nordlig kristendom i görningen?
När Calvin och Luther bröt med katolicismen, så blev det radikala förändringar i teologin.
När Svenska kyrkan bryter med Luther och evangelikalismen uppstår den ultraliberala kristsvecismen.
Treenigheten byts ut till att bara tro. Det finns ingen som har rätt, ingen som har fel – bara tron på någon typ av gudom finns. Humanism och sekularism blir fienden, men för kyrkan på en acceptabel nivå – inte på djupt allvar. Det går bra att ljuga om humanismen i böcker, att utmåla de sekulära med ”guilt-by-association” och sedan vara tyst. Andra religioner är bara små missförstånd, några som tappat vägledningen lite. Eller har rätt. Muslimer är bara kristna från andra länder. Jesus dog för dessa människor också och kommer att rädda dem. Men vem vet.
Kvinnopräster och homosexualitet är en självklarhet i den nya ultraliberala kristsvecismen. Att bli ovän med de evangelikala och pentekostala krafterna är tråkigt, men nödvändigt för den nya kyrkans evolution. Till och med den – med globala mått – liberala angelikanska kyrkan buar åt neoteologin. Bibelns nya (senaste) testamente lyfts fram – om det inte är känsliga frågor som att Nasarén införde hotet om ett helvete. Lika bra att bara predika om Jesus, oftast, märkliga kärleksbudskap som var masochistisk. Luthers antisemitism glömmer den nya kyrkan, den är ändå inte eskatologisk driven och tror inte att judarna måste samlas i det heliga landet innan jorden går under.
Det gamla testamentet stryks helt i den kristsvecistiska teologin. Den guden vill väl ingen prata om? Den guden som mördar, skövlar med avundsjuka, psykopati och hot. Som grundar rasism och tillåter slavhandel, kvinnomisshandel, kannibalism och djurmisshandel. Vem vill tro på något sådan fruktansvärt? Idén om himmelriket ska modifieras lite, så att alla kan komma in i den, utan att vara Jesusvänner eller ens bli räddade av honom. En ultraliberal liberalteologi som enbart pratar om analogier och om att allt är rätt och att ingenting är fel.
Konkordieboken är ju inte så vikig för Svenska kyrkan, så den kan försvinna helt i den nya grådaskiga teologin. Den nya kyrkan ska vara neutral. Inget medlemskap i Kyrkornas världsråd eller det Lutherska världsförbundet, inget samröre med Sveriges kristna råd. Där finns ju medlemmar och samfund som tror att Bibeln är sann. Och som är homofobiska, kreationister, abortmotståndare, stamcellsmotståndare, IVF-motståndare och annat som den nya inriktningen är rädda för.
Svenska kyrkan har formats av upplysningen och är till stor del så lik den humanistiska människosynen att det är svårt att skilja ideologierna åt – såvida det inte var tron på det odefinierbara gudomliga.
Kanske var biskopen och kvinnoprästen Eva Brunnes tal i Storkyrkan, starten på det nya samfundet? Brunne blir kristsvecismens Luther. Spekulativt kan det varit sista gången hon nämnde Paulus i en predikan. Han var ju trotsallt en kvinnohatare, antisemit och en föraktare av det intellektuella. Paulus – mannen som hade en tagg i hjärtat, ditsatt av Satan.
Det är inte kul i det nya samfundet. Någon kan bli arg.
Denna gång blev det Sverigedemokraterna som vill ha gammal traditionell kristendom.
Brunnes tal:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228992
SD vill ha lite mer konservativ kristendom:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228921
Tråkigt att SD blir arga, säger Brunne.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/biskop-eva-brunne-alltid-trakigt-nar-manniskor-lamnar-kyrkan_5454041.svd
Postat i: Burka, Evangelikalism, Islam, Judendom, Katolicism, Kreationism, Kristdemokraterna, Kristendom, Kvinnors rättigheter, Religion, Sekularism, Sharia, Svt, Teologi
Korrespondenternas senaste program (29 september 2010) med titeln ”Könsapartheid” visade på den tydliga brist av religionskunskap och teologi som generellt genomsyrar annars kompetenta journalister. I programmets slut summerade Bengt Norberg att extremismens rot är sprungen ur 11 september-händelserna. Det är sant att interreligiösa grupperingar och teologiska demagoger har vässat sina pennor, svärd och heliga-bok-spetsar efter de religiösa terrordåden, men de viktigaste anledningarna uteblev. Religiös och teologisk fanatism är svårsåld utan den stora, tysta, moderata flockens välsignelse. Huvudflocken må inte stödja fundamentalisternas officiella gudsplaner, men framförallt kritiserar den inte densamma – i alla fall inte högt, inte tydligt, oftast inte trovärdigt. Ibland hörs kulturrelativistiskt – teologirelativistisk – kritik mot de religionsinfekterade patriarkala gudsmännen. Retoriken är uteslutande alltid sig lik; våra heliga böcker har inte fundamentalisternas synsätt.
Här kommer den andra viktiga anledningen till att extremismen kan frodas – den har rätt.
Bibeln, Tenach, Koranen med dess biböcker torah och haditherna påtalar tydlig att kvinnan är roten till ont, till synd, till frestelse, till dödlighet. Hennes sexualitet är ett hot.
De moderata krafterna, svaga i sin kritik mot extremismen, vet att kvinnoföraktet är av gud given. Därav mister eventuella försök att gå till motangrepp mot den religiöst sexistiska dogmatiken sin udd. En sådan kritik, skulle i längden vara kritik mot guds ord. Denna typ av tankefel är möjlig eftersom respekten i det sekulära samhället är oförtjänt stor till den liberalreligiösa massan. Kritiken sker mot fundamentalism – inte mot religion som ideologi. Samma fenomen kan tydas i ”evolutionsdebatten” och andra spörsmål där de abrahamitiska religionernas lögner påverkar agendan.
Göran Hägglund skulle aldrig peka handen mot en nyinvald riksdagsledamot som Tuve Skånberg och kalla honom fundamentalist. Anledningen är teologiskt enkel. Skånberg har bibelstöd för hans fördomsfullhet, arrogans och ignorans. Hägglund skulle alltså samtidigt kritisera den Goda Boken.
Dessutom kan det postuleras att KD-ledaren har en viss förståelse för Skånbergs ståndpunkt. De delar trots allt samma illusoriska världsbild.
Ett tredje skäl är den typ av omdop av ordet religion till ordet politik, som allt oftare används av de moderat troende samhällsdebattörerna. Religiös fundamentalism är en konsekvens av politik inte av religion. Denna hopplöst förfalskade retorik fungerar beklämmande väl i oinitierade kretsar. Både Bush- och Blairadministrationerna påvisade tydlig påverkan av kristen dogmatism. I Bushfallet helt öppet och i Blairs fall mer dolt. Den förre premiärministern avslöjade dock efteråt att han agerat politiskt med kristna ögon genom hela sin mandatperiod. Numera ledar han en multireligiös stiftelse som vill ha mer religiositet på jorden. Deras kristna allians startade två krig. I Saudiarabien och andra teokratier är det enbart religiös dogmatik som styr länderna – styrt av mullor, imamer, ayatollor, shariajurister och andra charlataner.
Det största gisslet är definitionen av problemet och dess orsak-verkan-samband.
Kalla problemet för var det är; religion. Och därefter syns det att religionen skapar politiken – inte tvärtom. Inte hos fanatikerna och inte hos de tysta moderata utövarna.
Vidare läsning:
http://religiovakt.wordpress.com/2009/10/14/kommentar-den-abrahamska-kvinnosynen/
Länkning till Dagen.se:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228034
Korrespondenterna på Sveriges television:
http://svt.se/2.136479/1.2164142/del_4_konsapartheid?lid=puff_2114464&lpos=lasMer
Postat i: Abort, Dödshjälp, Kristendom, Kvinnors rättigheter, Politik, Religion, Själ, Stamcellsforskning, Teologi, Vetenskap
Ett av Obamas första beslut som nytillträdd president var att tillåta statlig stamcellsforskning i USA. Detta kunde bli ett av hans viktigaste beslut under hela mandatperioden.
Både ärkepappan Bush och hans religiöst förvirrade söner var fanatiska motståndare mot stamcellsforskningen och alla är de förespråkare till ”Pro-life”-rörelsen. På ytan är rörelsen till för att värna medicinsk etik och därmed vill den förbjuda stamcellsforskning och abort, men under ytan är det en fundamentalistisk kristen lobbygrupp. Själva namnet är ju dessutom helt befängt, eftersom den amerikanska delen av rörelsen är för dödsstraff. Bättre döda en vuxen människa med en hjärna, känslor och familj än att förstöra en klump av celler, tycks vara det ignoranta ledmotivet. Då den sedvanliga kristna ångestretoriken – självförnedrande och masochistiskt – påstår att vi alla föds skyldiga, så kan ju knappast skuldfrågan vara av avgörande syfte.
Att Obamas tilltänkta önskemål om att tillåta federal forskning nu går – med största sannolikhet – i graven, är en seger för teokraterna och en förlust för demokratin och de mänskliga rättigheterna. Att kristna fanatiker står i vägen för en medicinsk revolution grundar sig i framförallt två ståndpunkter. Först finns det en falsk själsmatematik och för det andra finns den sadomasochistiska hyllningen till lidandet i kristendomens teologi. Något som även kan avslöjas i debatten om den eventuella rätten att dö vid dödligt obotliga sjukdomar.
Vissa kristna tycker dock embryonal stamcellsforskning är etisk om den utförs på djur – bland annat Vatikanen. Djur är som bekant satta på jorden för ”människan att göra vad hon vill med”. Teologiskt hyckleri.
Detta är fakta. Vid stamcellsforskning används ett embryo – en blastocyt. Denna blastocyt består av 150-200 celler och kan vara det mest hoppingivande och livräddande kluster som någonsin existerat.
I teorin kan alla sjukdomar som existerar på jorden botas eftersom stamcellerna kan utvecklas till vilken vävnad som helst i kroppen. Pro-Life-bluffmakarna hävdar att denna blastocyt har en själ vilket betyder att det är mord att hindra den från att bli en person.
Det kan påpekas att en flugas hjärna består av 100 000 celler.
Teoretiskt sätt skulle alla celler i en människa resultera i ett annat liv. En normal nattlig sädestömning skulle – enligt fundamentalisternas retorik – kunna göra tonårspojkar till potentiella mördare.
Dessutom kan vissa stamceller tas från navelsträngen. Men hur de gudfruktiga ställer sig inför den frågan tycks vara obesvarad.
Som en sista ståndpunkt kan det understrykas att ungefär hälften av alla graviditeter slutar i spontan abort, uteslutande utan att kvinnan känt till graviditeten. Tjugo procent av graviditeter, där kvinnan vet om det, blir till missfall. Ingen har uttryckt det bättre än neurobiologen och författaren Sam Harris.
- Om gud existerar är han den flitigaste aborteraren av dem alla.
Stamcellsfrågan i USA styrs av fanatiker, precis som debatten om afghanska kvinnors orätt till att vägra sex styrs av shiamuslimska diton. Teokrater vänder rationaliteten och mänskligheten ryggen.
Obamas regering kommer att överklaga beslutet via appellationsdomstolen, meddelade justitiedepartementet efter det tillfälliga beslutet om forskningsstopp blev officiellt.
Samtidigt börjar europeiska värdekonservativa katoliker med Comece i spetsen att protestera mot EU-förslag om minskade djurförsök.
Dagen om saken:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=222700
SvD rapporterar:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/nej-till-stamcellsforskning-i-usa_5178413.svd
Tidningen Natures blogg:
http://blogs.nature.com/news/thegreatbeyond/2010/08/us_judge_puts_temporarly_block.html
Henrik Brändén – molekylärbiolog:
http://henrikbranden.se/2010/08/24/usa-och-embryonala-stamceller-bakat-framat-stopp/
Svd – Obamas regering överklagar:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/obama-overklagar-stamcellsstopp_5186583.svd
Kristna upprörs av stamcellsforskning:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/forsoksdjur-byts-mot-stamcell_5257967.svd
Postat i: Evangelikalism, Kristendom, Kultur, Politik, Religion, Sekularism, Teologi
Religiöst drivna individer har alltid en tendens till solipsism och det finns en korrelation mellan stark tro och hög solipsism. Detta kan mission, vittnesbörd och andra illusioner bekräfta.
Den tämligen olästa författaren och ledarskribenten Birger Thureson skriver i Dagen en opinionsledare som är en stilstudie i solipsism. Via kristen fundamentalism vill Thureson påpeka att ”världen är guds arena”. Det dubiösa inlägget ska sättas in i en kontext kring Almedalsveckan i Visby. Tidningen Dagen storsatsar, med bravur enligt egen ödmjuk utsago, och vill trycka in evangelikala strömningar i den svenska politiken, precis som biskop Koskinen så absurt gjorde vid Sverigedemokraternas tilldelade område i Visby. Sverigedemokraterna har förövrigt ett starkt stöd inom frikyrkorna, inte minst i den pentekostala rörelsen. Något som visat sig både på den kristna dagstidningens hemsida där olika politiska omröstningar genomförts och via olika pingstledares svammel till lokala medier.
Enligt Birger Thuresson är anledningen till storsatsningen av lobbying i den gamla Hansestaden att ”ge ett uttryck för teologisk sanning”. Det är ett häpnadsväckande, arrogant och ignorant påstående som inte bara är osant utan även hånfullt.
En majoritet av jordens befolkning lystrar inte till kristendomens sadomasochistiska röst och dess mytologi. De flesta bekänner sig till andra mytologier, delirier, skrönor och vanföreställningar. En växande del av människosläktet tillber inga gudar utan strävar efter demokratiska, sekulära samhällen med rationalism, humanism och teologiskt fri etik. Den illusoriska Thureson vill attackera det sekulära samhället med amsagor, hävdar att han vet sanningen, påstår att alla andra har fel, att gud ska representeras av den svenska högerkristenheten i Almedalen.
Det är solipsism in absurdum.
Det är dumt. Och i längden farligt.
Thuresons solipsism på Dagen:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=218062
